lördag 16 juni 2012

changeling

Labinot förberedde sig på fotbollsmatch på TV:n ikväll, han bläddrade mellan kanalerna och jag såg att en av mina absoluta favoritfilmer spelades som bäst. Changeling. Jag viftade ut gubben att kolla matchen med sina bröder istället och bänkade mig med glass och näsduk.
Jag har bara sett filmen en gång, före jag blev mamma. Då tyckte jag den var hemsk, nu som mamma var den 10000 gånger värre. Jag satt och mådde dåligt, det grävde mig i magen, jag var orolig, ledsen, arg och alla dåliga känslor på en och samma gång. Så egentligen borde jag inte se den, men den är så gripande och brutal och verklighetsbaserad.
Okej, om en film är verklighetsbaserad behöver det inte finnas mycket som faktiskt hänt av det som filmen handlar om. Men hur som helst så händer det sånt här i världen, säkert hela tiden. Det finns såna sjuka människor som faktiskt skull njuta av att göra så där. Och det är så skrämmande, att en människa faktiskt kan vara så omänsklig.

Det kom inga tårar, men det gräver mig ännu i magen. Jag ska pussa mina barn en extra godnattpuss, känna deras lena kinder, lyssna till deras djupa andetag. Njuta av att de är här, med mig, i trygghet.


1 kommentar:

  1. Har ocksa sett den filmen och tycker Angelina gjorde ett bra jobb med skadespelet! Kan inte taka mig hur man sjalv sku kanna sig i en san situation verkligen hemskt.....

    SvaraRadera

Jag svarar i egen blogg.