Har sååå många gånger tänkt skriva om ämnet mammaliv och vänskap men har inte kommit mig för att göra det nu innan Janina skrev om hur hon känner sig ensam i vardagen ibland.
Man har sin fina familj som man kan dela allt med, men ibland måste man bara få prata av sig med någon annan. Om vad som händer utanför stugan eller vad som händer längst in i hjärtat. Jag må säga att jag har en himla tur. Mina närmaste vänner träffar jag nu som då och de försvann aldrig fastän våra dagar blev så olika. De får stå ut med lite blöjprat, trotsprat och höra mig babbla om sånt som de kanske bryr sig noll om. Bara för att de vet att jag vill prata om mina inte så superhäftiga dagar också. Jag är så himla tacksam för er! Jag förstår att så många tappar kontakten med vänner eftersom man plötsligt har så lite gemensamt. Och jag förstår att det är himla trist att det ibland tar 2 dagar för mig att ringa upp eller att " vi ses snart" betyder kanske om en månad. Huvudsaken är ju att man iaf träffas nu som då.
Men sen har jag märkt att det är viktigt att också få prata av sig med andra mammor. Sånt som bara en mamma förstår. Hur det känns när man märker att nu jävlar ska jag föda en unge, känslan när man känner den lilla babyn på bröstet för första gången, oron när barnet är sjuk och mammahjärtat blöder, om man ska använda tyg eller engångsblöjor, om hur man blir svimfärdig av utmattning eller hur häftigt det är när barnet börjar krypa.
Sen är det härligt att se sitt barn leka med andra och helt enkelt få en vän. Jag har haft den turen att ha min syster jag kan dela de känslorna med. Det har varit till stor nytta för mig. Några andra mammor träffar jag också, allt för sällan dock. Och min barndomsvän Sabina väntar smått och bor bara några km härifrån så vi borde ta och träffas vi också. Sällskap finns, man borde bara ta sig tiden.
Flera har frågat varför det är så när man blir mamma, att man söker sig till andra mammor som man inte haft kontakt med på länge eller bara varit halvbekanta med tidigare. Är det kanske så att lika barn leka bäst. Jag tror det är viktigt för alla mammor (föräldrar?) att få dela med sig och ta emot. Så jag brukar vara väldigt öppen med att ta vagnpromenader med nytt sällskap.
Hur var det med er när ni blev mammor? Vem började ni umgås med?
då jag blev mamma så blev nog alla mina vänner glada för min skull. de har nog stått vid min sida hela graviditeten och även nu fast ingen av dem har barn. men vi började nog träffas mindre då alla började skaffa sina liv på andra håll, inte pga att jag blev preggad ;)
SvaraRaderamen endå känner jag mig så ensam, har stått ensam med min baby om allt. har inte haft någon annan att fråga råd av osv (förutom min egna mamma och Joni förstås, men det är inte samma sak!) Ja som du skrev, någon annan mamma att prata med :P men nu har det börjat gå bättre, man känner sig mera säker än vad man gjorde när Ella var bara några månader gammal. sen så börjar en mamma-barn grupp här i jepo i mitten av februari så då får man ju andra mammor att prata med! :)
Kanske du o kunde vara me i quinns-klubben. Syrran e me där och de verkar vara ett supertrevligt schack kvinnor, och ganska unga dessutom. Har träffa fler av dem :)
RaderaJag bord ta och kolla in hos er nångång då ja ganska ofta e till Jeppo, vi har ju så jämgamla flickor så de sku no kuna ha kul i senare skede :)
Det är så synd att vi bor så långt ifrån! Jag skulle väldigt gärna lära känna dig utanför bloggarna när vi ändå har ganska mycket gemensamt :)
SvaraRaderaKanske vi har vägarna förbi till vasa nångång, eller ni till jeppis? :)
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag ser så fram emot att få fylla min vardag med vagnpromenader och babysnack i Jakobstadsregionen tillsammans med dig! Jag är så glad över att få börja umgås med någon jag känner förtroende för och har känt i hela livet (typ). Under våren när skolan är färdig och jag flyttat till skutnäs så ska jag aboslut hälsa på, jag väntar inte ens på en inbjudan ;)
SvaraRaderadu är mer än välkommen :) de ser jag fram emot!
RaderaJa alltså min vänskapskrets ändrades inte för att jag blev mamma, utan har ändrats väldigt genom åren just eftersom jag har flyttat några gånger. Har fått nya vänner varje gång. Men det finns såklart de som jag fortfarande har kontakt med sen många år tillbaka trots att jag har flyttat. Men det blir ju automatiskt så att jag har mest kontakt med de som bor nära, om de är mammor eller inte spelar egentligen ingen roll. Men det är absolut lättare att lära känna nån som har barn. Man har automatiskt mer att prata om tycker jag. ;)
SvaraRaderaprecis så e de ju. Samtalsämnen tar liksom aldrig slut, alltid finns det något att fundera över:)
Radera