tisdag 16 september 2014

Nya mommo-husdjuret

Det blev en lång dag hos mommo igår. Manuel bara sov, barnen var sams och livet var frid och fröjd så vi stannade ända tills det mörknat och då tiden för läggdags redan passerat. Min äldsta bror kom dit och skruvade och höll på i garaget så Adrian tänkte vägra komma hem när det var så mycket intressant på gång. Barnen var helt inställda på att de skulle övernatta där, eller flytta dit. För de hade fått en liten moped att funka, samt hittat nygammalt lego i sommarstugan så de visste inte hur de skulle slita sig.

Vi kom ju dit för spindeljakt som jag skrev om i inlägget innan. Och hur gick nu det?

- Mamma, Noella kom egentligen hit för att hon ville hitta fler korsspindlar. 
- Jaha, jamen den ligger ju nog i burken sen ni var här senast (för över en vecka sen)
- VA? Näe, jag visste ju att jag skulle ringa och påminna er släppa ut den så den  inte skulle dö där. Men jag vågade inte ringa Malin för hon skulle nog aldrig låta den gå levande. 
( går ut och kollar burken)
- Men mamma, spindeln lever ju ännu! I en pytteliten burk men endast ett hushållspapper som sällskap. Hur är det möjligt, den har ju knappt nån luft?

Så vi behövde inte söka länge, där kröp vår spinderella och dottern var glad (jag likaså).














måndag 15 september 2014

lekveckan

God måndag på er!

Vi har en rolig vecka framför oss, med massor av lek. Okej, barnen leker ju såklart dagligen men vi ska spetsa till det lite genom att besöka det nyöppnade leklandet här i stan, gå och lekkväll till dagis och avsluta veckan i Forsby där det ordnas barnens dag på paviljongen med hoppborgar och allt. Inte illa ser ni!

Men nu börjar vi lugnt med dagisdag, sovande bebis ute i det svala sköna vädret och min kaffekopp. Ska ordna lite måsten, städa upp innan barnen ska hämtas om någon timme och sen bär det av till mommos.  
- mamma, ska vi fara till mommos idag och söka spindlar? Var det första dottern fick ur sig denna måndagsmorgon. Så får det bli!






Imse vimse

Senast vi var hos mina föräldrar kom mamma med en burk och sa att hon ville visa mig något. Jag som älskar överraskningar kikade glatt in i burken. Där bland lite papper fanns en stor korsspindel. Jag blev ju överförtjust, sen liten har jag älskat de spindlarna. Jag grävde ju genast efter den inne i burken, och mamma sa att den nog är död och legat där länge. Nå, den var till hennes förvåning och min lycka inte alls död utan kröp runt för fullt så jag tog upp den för att visa barnen.
Mina barn var för ett tag sen lite skeptiska till spindlar, men jag tycker det är något man inte behöver vara rädd för (inte våra arter här i landet iaf), så jag har överfört min förtjusning till dem samt läst en spindelbok vi har. Så dottern var snabb med att hålla den trots att den täckte en stor del av hennes lilla handflata.

Nu blev hon så förtjust att hon mååååste hitta en spindel att hålla, en korsspindel. Tyvärr har vi inte sett några hos oss, så vi måste väl leta hos mormor istället. Jag minns de bästa ställen var jag hittade dem som liten, månne de finnas kvar där? Annars får vi väl köpa oss en spindel som husdjur, tror dock Labinot sätter stopp där. Stora spindlar är ju så mysiga, hur man kan inte gilla dem? De små är dock nästan äckliga.

Visste ni förresten att korsspindlar faktiskt är giftiga men det tar inte på oss människor mer än likt ett myggbett. Dessutom biter de väldigt sällan människor. Läste någonstans om hur forskare försökt bli bitna men sällan lyckats. Men vet ni, när jag var liten blev jag biten.
  Fick ett litet märke och hoppades på att bli spindelmannen. Blev inte riktigt så. 



skulle skippat hatten och amningsovänliga toppen

På förmiddagen gick jag och längtade efter gott kaffe, god fika och det bästa av sällskap. Sandra var hemma från Vasa så vi hade bestämt träff på café. Jag längtade så efter en lugn och skön kaffestund i endast vuxet sällskap. När jag annars går hemma så mycket är det skönt att få dra på sig fräschare kläder än de som luktar bebispyor, och dra på sig en amningsovänlig topp. Så det gjorde jag!
Mötte upp en minst sagt snygg vän med hatt och kjol, gick glatt till cafét och märker att det är stängt. Men vadå? Brukar inte café Fredrika ha öppet från 12 på söndag? Nix, söndag stängt stod det på dörren. Sen när då?
Vi stod en stund och kunde konstatera att det inte finns cafér i vår lilla stad. Gick en runda på den tomma stan i hopp om att komma på något ställe var man får kaffe.
Småbesvikna körde vi iväg till ABC, muttrade lite dystert i bilen om att mysfaktorn inte lär bli så hög, kaffet inte så gott och bakverken inga höjdare.
" Skulle jag ha vetat att vi skulle gå hit skulle jag nog skippat hatten.. och kjolen" sa vännen
" jag nästan skäms över att ha gjort vågor i håret" var mitt svar.

Ja, kaffet var ju inte det bästa, mysigt var det inte heller, jag åt några tuggor av en skarp och SALT donut men sällskapet var som väntat, helt super! Och det var ju det jag åkte för.




söndag 14 september 2014

hunden och barnen

Så fin hund :) hur är kiara med era barn, och vad tycker hon om babyn?



När vi hade beslutat att skaffa hund, så letade vi efter en ras som skulle passa vår familj bra. Jag har alltid gillat stora hundar så det var det första vi började kolla ut. Blev störtkär i den för mig obekanta rasen Leonberger. Läste på och tänkte att en sådan ras skulle nog passa oss bra, typiska drag för rasen är att den är vänlig, beskyddande men varnar istället för attackera, behöver inte väldigt mycket motion, är lekfull men inte superenergisk. Den skulle passa oss bra!

Så hur är den med barnen då? Kiara har vuxit upp med småbarn och lärt sig hur barn beter sig, att de kan överraska, vara lite klumpiga och är lekfulla. Så fastän de kramar henne bakifrån så blir hon inte skrämd, och busar de så busar hon bara med dem, råkar de stiga henne på svansen när hon ligger på golvet blir hon inte arg. Hon har aldrig visat sig aggressiv och de gånger hon gjort barnen illa har varit i misstag. Hon är så stor och klumpig att hon inte vet var hon har sin kropp, så ibland har hon knuffat till dem eller stigit dem på fötterna. Men inget värre än så. 

Hundar kan ju som vi människor bli svartsjuka, speciellt på nya familjemedlemmar. Men det oroade vi oss inte för när vi väntade Manuel, för Kiara är ung och van med barn. Skulle vi haft bara henne och i flera år skulle hon kanske blivit svartsjuk. Hon bryr sig inte så mycket i Manuel egentligen. De första dagarna ville hon snusa mycket på honom, men hon har en så kraftig nos att vi helt enkelt inte kunde låta henne göra det eftersom det knuffade till Manuels ömtåliga huvud. Men vi ville inte heller skuffa undan henne, så hon fick vara med och titta till honom ibland. Men aldrig ensam med honom. 

Nu bryr hon sig som sagt inte så mycket om honom, hon vet att hon inte får komma för nära. Gråter Manuel så kan hon ge oss blickar som " ska ni inte hämta ungen?" och kanske gnälla till men inte så att hon blir nervös och orolig. Vi kan ju dock aldrig lämna Manuel på golvet när Kiara är inne och man själv inte sitter bredvid, för som jag sa så vet hon inte riktigt var hon har sin stora kropp och kunde då stiga på honom. 

Men ja, söker man en familjehund och har "lite" extra plats så är Leonberger ett superalternativ! 










 

lördag 13 september 2014

När det var fredagsfeelis

Igår blev barnen fotade i dagis "vi är skeptiska, men fotografen sa iaf att barnen fastnade på bild" sa tanterna på dagis när jag frågade hur det gått. Det låter ju helt troligt. Jag och Manuel hade överraskat syskonen med nylånade böcker från bibban när vi hämtade dem på eftermiddagen. " Jag och Manuel har lånat nya böcker så att vi kan läsa genast vi kommer hem" jag försökte vända på det istället för att säga " jag lånade nya böcker för att det går tusen gånger fortare med en sovande bebis är två barn som vill låna många böcker och vi måste försöka deala" Nå, de gick inte på det och nästa gång får de komma med. Såklart de får, men ibland vet jag faktiskt vilka böcker de kommer gilla bättre än de vet själva.
Så med nya böcker, fredagsmys med filmen Tingeling och den förlorade skatten (min barn älskar tingeling filmerna) så hade vi fin fredagsfeelis.

En så fin fredagskänsla att jag och Manuel (som var vaken under hela filmen) gick till sängs och somnade vid sista matstunden. Labinot och barnen hade däckat i soffan och jag vaknade mitt i natten av att det ena barnet säger alldeles yrvaket med slutna ögon och vinglig i kroppen " mamma, jag somnade på soffan och har inte hunnit borsta tänderna. Kan vi borsta nu, för jag vill inte ha hål". Så det gjorde vi så där mitt i natten och kunde somna gott sen.


torsdag 11 september 2014

så blev det

Vi hade bara biblioteket som mål idag, och blev det av? nejdå. Jag hann också planera in att vi skulle köpa en ny tröja till Noella, blev det av? Nix. Vi skulle också avsluta kvällen med att Noella skulle påbörja en kurs. Nej, det blev inte heller av.

Orsaken var att jag var inställd på att vi skulle ha bil hela dagen och därför "sölade" oss igenom förmiddagen. Nå, Labinot var tvungen att ta bilen och jobbade länge. Och jag hade verkligen inte lust att ta ut trötta barn med vagn och cyklar och försöka få något gjort. Näe, bibbanböcker får lämna till imorgon, vi sparade in en tjuging på Noellas tröja och kursen kan hon påbörja nästa vecka istället.
Lite sur var hon men genast hon hörde att grannbarnen var på väg hit så var hon helt OK med att börja nästa vecka istället, hon rent av föredrog vännerna framför dans.

Så vi var bara hemma och gjorde ingenting ovanligt, barnen packade ner sig i reseväskor "sängar", den ena föll från äppelträdet och rev upp ett stort hål på byxbaken, Manuel fick ett trumsolo till hans gymnastik "men åh, ska han gympa måste han ju ha musik mamma!". torsdagsgöra bara.




Läget

Godmorgon torsdag!

Föräldramötet igår var trevligt och det kom en hel del info att ta in, rolig sådan. Manuel blev som jag anade snabbt trött så vi hade laddat med vagnen. Labinot missade därför nästan hela mötet då han tog Manuel på promenad istället, men vart efter jag kommer på vad det pratades om så berättar jag det till honom.

Idag är det ingen dagisdag utan det enda måstet idag är en sväng till biblioteket efter nya böcker till sagostunden. Men trots att vi inte har flera måsten finns det alltid grejer att göra. Känns som om dagarna är alltför korta. Vi gör våra sysslor, leker lite, sköter bebis, mera sysslor, lite lek och sen när barnen är i säng borde jag göra allt annat jag tänkt under dagen att "det gör jag sen när barnen somnat". Vid det laget är jag för trött för att orka skriva mail, blogga, fylla i papper osv. Jag har mellan 5-10 inlägg i utkastet som jag håller på att skriva. Jag vet att ni väntar på flera av dem, men det är längre inlägg som jag vill lägga mera fokus på. Dessutom ska det aldrig få kännas som en stress att blogga, som ett måste.
Att blogga är mitt sätt att slappna av och så ska det förbli.

Ha en fin torsdag, roligt att ni kikar in så aktivt trots att det inte händer så mycket här alla dagar.


onsdag 10 september 2014

Packa ner, packa upp.

Nu är det få plagg av 56:orna i Manuels byrå som passar längre. Nu är lådorna istället fyllda med st.60/62. Finns så mycket nytt och fint där men också så många plagg som båda syskonen använt. Det gör ju mig väldigt nostalgisk och känslosam , och då om nånsin märker man hur barnaåren bara flyger iväg. Det gör ont i hjärtat samtidigt som det värmer. De är så fina mina stora små. 






NEW(bies)

Det nalkas den första dagisfotograferingen för barnen (det tycker jag ju såklart är superspännande med, typ som det här föräldramötet). Adrian behövde nya "finkläder", för endera är de urväxta eller uppnötta. Jag var ju väldigt skeptisk till en vit tröja, just för att den kanske inte hålls vit så länge. Men om vi klär honom tio minuter innan fotograferingen så kanske tröjan överlever, KANSKE.
Byxorna var ju så dödssnygga och känns väldigt mycket " Adrian" så de lär nog ska bli favoriter.

Jag älskar märket newbie, och Hampton Republics kläder kunde gärna finnas i hela familjens garderober, så snygga till stora som små!




löjligt excited och lite bekymrad

Jag är småbekymrad och löjligt excited inför ikväll. Jag ska nämligen på mitt livs första föräldramöte. Det känns konstigt, som om vi inte skulle vara vid den punkten än. Men vi är. Och jätteroligt tycker jag det ska bli, vet inte varför egentligen.
Att jag är småbekymrad beror inte på mina kids, eller jo. Men inte dagisbarnen utan bebin. Vid den tiden när mötet är brukar Manuel ha sin mest vakna period när han vill vara hemma för annars blir han lätt gnällig och ledsen. Hemma sover han i vagnen eller kan mysa med oss i soffan, men är vi någon annanstans är det inte samma lugna visa. Vi skulle inte ha ro att ha honom att skötas heller, just för att han nog vill vara med oss om han e famnig. Men det blir ju inte något vidare om han blir superledsen där. Nå, det går som det går! Alla där är ju vana med barn och förstår nog helt säkert om man måste gå ut med ledsen bebis.


tisdag 9 september 2014

Dreggla på bara!

Om någon månad är det dags att ta fram dregglisar till Manuel. Jag vet inte hur man klarar sig utan dregglisar för då måste man ju bara byta nerdregglade bodysar hela tiden istället. Vi har några från tidigare men de flesta har nog blivit slitna och slängda.

Gissa hur glad jag blev över detta paket då? Tre helt supersköna och fina dregglisar. Tack Dregglis Collection.! Älskar att de är lite större, jättemjuka, knäppen istället för "tarra" och har fina sömmar.

Gå in på www.dregglis.se och se vilka fina dregglisar där finns.  
OBS! Vi från Finland kan inte göra en "vanlig" beställning i webbshoppen men det går fint att maila vilken modell man vill ha och ange leveransadress. Och sjukt snabb leverans är det också trots att det skickas från Sverige.






Zlatanpost

Idag fanns det Sverigepost i vår postlåda. Labinot blev stormförtjust i frimärkena (han älskar ju Zlatan) och jag blev stormförtjust i innehållet. Så fint!
Innehållet får ni se ikväll!