fredag 24 oktober 2014

Att uppfylla drömmar


 Igår slog det ena barnet snabbt upp ögonen på morgonen, satte sig upp och bara stirrade en stund.
-Mamma, ska vi få gäster idag?
- Nej, inte vad jag vet av. 
- Men vi har ju bakat en rosa tårta, var är den?
- Du har bara drömt vännen. 

Där satt hen förvirrad, rätt besviken och fundersam. Jag bestämde kvickt att det är ju en enkel dröm att uppfylla iaf så jag lovade att vi skulle baka en rosa tårta. Trots att kylskåpet ekar ganska tomt nu efter våra ensamdagar, mindes jag iaf att vi hade en skvätt grädde som vi hade glömt att använda till kladdkakan, samt lite kvarg och karamellfärg. Så det skulle vi väl fixa ihop.

- Vilken drömtårta! Utbrast det nöjda barnet och så kalasade vi, liksom bara för att vi kunde. Det må vara tungt att vara hemmamamma mellan varven men jag skulle inte byta ut den här tiden mot något annat i världen. Och ännu har jag två år kvar av spontana rosa tårtor, fantastiskt!






onsdag 22 oktober 2014

Vardagsromantik

Här sitter jag nu med hunden vid min sida, barnen nattade och en sambo som är på väg hem från jobb. Egentligen borde jag gå och lägga mig, men eftersom Labinot kommer hem om ca 45 min så tycker jag det är värt att vänta på honom. Jag har ju inte sett honom sen igårkväll och det var inte längre än en halvtimme den dagen ungefär. Han har inte gjort annat än sovit och jobbat denna vecka, så jag planerar att krypa ner i hans famn och somna där ikväll.
Jag och Labinot är och har alltid varit ett par som behöver romantik i vardagen, vi kramas och pussas mycket. Påminner varandra dagligen om att vi älskar varandra och jag har ibland svårt att somna utan honom. Jag har bjudit in alla kids i storasängen denna vecka för jag sover bättre då när jag får somna med dem, hehe. Trångt och mysigt, det är vår melodi!

Jag är dessutom som ett litet barn själv som måste nattas, går jag och lägger mig före Labinot ber jag alltid honom komma och pussa mig godnatt. Då måste jag ligga i sängen, det funkar inte om han pussar mig och säger gonatt i förväg. Nej nej, då ligger jag rastlös och klarvaken.

Så förra veckan när Labinot stupat ner i sängen och jag stannade upp lite längre så skrev jag en hälsning till honom till morgonen. Och bara en sån liten sak gjorde honom på strålande humör trots att han hade fått stressa på morgonen. Jag vaknade och riktigt hörde hur han stannade framför dörren, suckade högt, öppnade dörren till sovrummet och sa "puss på dej älskling".

Vardagsromantik, romantik när den är som bäst!

Hur är ni som par? Blev romantik viktigare eller mindre viktigt för er som har barn, eller visar den sig på annat sätt än före ni hade barn? 


Kuoma vinner igen


Igår åkte jag och hela barnaskaran för att köpa nya vinterskor till Adrian eftersom det börjar vara väder för det nu. Hans 29:or skulle nog bli för trånga om yllesockor ska rymmas i också. Kuoma är det som gäller för oss men han fick välja färg själv.



Nöjda så invigde vi dem idag till dagis.

två fina

Dagmamman hade med sig två så fina plagg till Manuel. Newbie tröjan har jag en gång varit fem före att köpa själv, så vilken tur att jag höll mig. Kläderna är tvättade, bodyn i fullt bruk och tröjan får vänta till helgens kalas.
Tack finaste du!





TRE

I måndags firade Manuel sina tre hela månader. Det gjorde vi genom att köpa nya nappar och napphållare. Okey, egentligen passade vi på att vika in till prisma efter att stora barnen åkt till dagis, och vi skulle köpa nya glödlampor till vitrinskåpet. Kom på att vår napphållare är spårlöst försvunnen (troligen hos fammo) och vi klarar oss inte utan en, och så såg vi söta nappar och de får man aldrig för många av.

Vi bakade en kladdkaka med vitchoklad på till kvällens gäst. Vi skulle få "vår" förra dagmamma på snabbvisit till kvällen, och barnen var baksugna så.







tisdag 21 oktober 2014

Att bli inspirerad

Vilken tur att jag plöjde igenom blogglistan igår. De flesta scrollade jag igenom för att se vilken sorts typ av blogg det var och vilka fina bloggar det finns här i nejden! Sen blev jag så fäst vid en blogg att jag läste, läste och läste in till natten. Den är så välskriven, välformulerad och jag älskar skribentens tankesätt och filosofi. Jag blev fascinerad och inspirerad och jag förstår verkligen varför hon har så goda ord om sig.
Jag blev så glad över att någon är så tacksam över livet, samtidigt som jag kände mig som världens materialist. Hennes blogg det första jag tänkte på imorse, och då är det en bra blogg! Det brukar nämligen vara mina kriterier för en riktigt bra film, om man tänker på den följande dag då är den bra!

Kika in på Annas blogg här.


måndag 20 oktober 2014

Plöja igenom

Maria publicerade listan på bloggarna som kommer delta på lördagens bloggträff, 9 namn var bekanta resten helt okända så de får jag kolla igenom nu. Roligt!


 #BLOGGTRÄFF14 JAKOBSTAD
 
1. Värdinnan Carro - carolaekman.com
2. Värdinnan Felicia - feliciahblogg.webblogg.se
3. Monia - mylifeinfotos.blogg.se
4. Minna - minnaelvi.blogspot.fi
5. Sandra - bjafis.blogg.se
6. Paula - paulazliv.blogspot.fi
7. Josefina - jossanp.blogspot.fi
8. Annika - annikahelene.blogspot.fi
9. Elin - elinmargaretas.devote.se
10. Carolina - carolinahannamaria.blogspot.fi
11. Janina - janiinaeklund.blogspot.fi
12. Elin - elinsofiaah.blogspot.fi
13. Rosanna - colorfulzombie.blogspot.fi
14. Sofia - interiorbysofia.blogspot.fi
15. Anna - husmoranna.blogspot.fi
16. Aja - lundagard.blogspot.fi
17. Cindy - cindyekman.com
18. Kristine - dromgarden-10.blogspot.fi
19. Camilla - nattstad.se/Minimilla
20. Sandra - vardagsflow.neuman.fi

Om den där Ken


 Alltså den här videon bli aldrig dålig, speciellt inte nu sen man har barn som försöker sig på engelska sånger. De låter rätt lika som kvinnan här.


stressen, ångesten och tacksamheten.

Ibland får jag frågan, "alltså hur hinner du med tre  småbarn, dig själv och hemmet när Labinot jobbar och ändå ser du pigg ut?"

Jag har varit i många olika stadier sen vi fick Manuel. Först var det babyblues. Jag har aldrig haft det förr, men det höll i sig i kanske en vecka om inte lite mer. Jag var vaken vissa nätter, funderade och grubblade över allt möjligt. Om jag räcker till för Adrian och Noella? Om jag är den bra mamman jag vill vara? Jag fick ångest över hur snabbt åren far när jag tänkte på att Adrian börjar skola om några år. Jag mådde riktigt dåligt av de tankarna. Jag trodde att jag aldrig skulle bli OK igen. Sen kände jag också så mycket kärlek att jag nästan blev tokig på mig själv, jag ville ligga och kramas med Labinot varje kväll och länge, jag blev nästan tjatig när jag sa om och om igen hur mycket jag älskar honom. Samma sak till barnen, kramades och kramades och kramades. Sen förstod jag att det var babyblues, att jag kunde släppa ångest över att tiden går fort, veta att jag gör mitt bästa som mamma och vardagen kunde fortsätta.

Sen för några veckor sen kom en stress.( Sandra har skrivit ett läsvärt inlägg om hennes stress här. ) Barnen började trotsa, jag försökte städa mellan varven, bebin vaknade om han sov inne och jag blev ett vrak. Stressade upp mig på allt, orkade ingenting och blev ledsen. Jag vet att man måste få bli trött och ledsen ibland, så barnen såg det och jag förklarade för dem att det är tungt för mig. Jag vill kunna visa och prata med dem om alla känslor, det finns inga dåliga känslor. Det gick inte många dagar innan jag kände att jag inte vill ha det så där, jag vill inte behöva  säga " förlåt för att jag varit så arg idag" till barnen varje kväll, och jag ville inte gå och lägga mig med dåligt samvete. Ibland åkte vi till min mamma och hon försökte intala mig att jag inte måste orka med allt när jag har tre små barn, att jag kan släppa andra "måsten". Jag vet att det är så, jag är ju inget annat än människa heller. Men ibland är det svårare gjort än sagt.

Så jag bestämde mig för att ta bort stressmomenten från vardagen innan det går så långt att jag blir utbränd, jag vill vara det bästa för familjen. Jag bestämde att vi tar en sak i taget hela tiden. Vaknar Manuel och vill bli skuffad där ute i vagnen då gör jag det så länge som det behövs, hinner jag inte städa upp så gör jag det inte, vill barnen sitta och rita med mig trots att disken svämmar över då gör vi det eller kompromissar. Jag bestämde att det behövs en tid då jag bara fokuserar på att hålla lugnet och tålamodet som jag hade förr och så blir hela vardagen bättre.  Och så blev det! Jag somnade gott om kvällarna och tyckte om mig själv igen.

Det betydde ju också att det blev mycket stökigare hemma, men jag kände ingen stress för jag mådde mycket bättre av att veta att familjen mådde bra. Och Labinot skulle aldrig vara den som kommer hem från jobb och suckar över stök utan säger mera "alltså hur har ni lyckats med allt detta idag? ( tittar på soffkuddarna som blivit torn eller filtarna som är kojor över hela huset och småskrattar)" och sen börjar han plocka upp om det stör honom, för han vet att jag har tillräckligt med barnen.

Och han är allt ett guldkorn min sambo, för trots att han jobbar må-to mellan 11-14 h varje dag så sa han att han skickar ut oss ur huset på fredagen. Vi får ta en mommodag, så stannar han hemma och storstädar och fixar till fredagsmyset. Jag tvekade flera gånger och undrade om han inte vill vila lite på sin lediga dag, men nix vi blev utskickade. Och så kom vi hem till ett rent hem bara att slänga oss i soffan för fredagsmys. Tacksam var jag!

Så nej, jag är inte alltid fräsch, jag hinner inte med allting men jag prioriterar barnen och det får mig att må bra vilket gör mig pigg. 


denna vecka: seinäjoki

Här sitter jag nu igen, med måndagskaffet. Varför är det måndag och fredag precis hela tiden undrade jag och en vän när vi möttes i prisma här om dagen. Det är ju så numera, dagarna bara flyger iväg. Denna vecka blir jag minst lika mycket ensam med barnen då Labinot jobbar må-to i Seinäjoki. Det blir ju lite på 3 timmar i bilen varje dag, så honom lär vi inte se mycket av. Men det går bra iaf, för sen får vi ha långhelg och det uppskattas. Helgen känns så superlång med en extra dag och man hinner göra så mycket tillsammans.

Veckan kommer bestå av  tremånaderskontroll, tre dagisförmiddagar, lite kaffebesök, möbleringsprojekt och till helgen blir det treårskalas, bloggträff och kompishäng. Inte alls illa!


söndag 19 oktober 2014

De där stråna!

Jag har som sagt varit väldigt OFF här på internätet på sistone, och trots att jag inte är någon som håller koll på en massa bloggar brukar jag kika in på Blondinbellas nu som då. Ibland går det månader, ibland veckor och ibland dagar. Nu har det tydligen gått en längre tid och jag gapar "va? Är hon gravid igen? Hon födde ju nyss!" Säger den som inte vill inse att det snart är ett år sen hennes son föddes, och inte inser att jag själv blev gravid när Adrian var 8 (?) månader och jag tyckte han var så stor och vi var så bebissugna och redo för ett syskon. (vadå bebissugen med en bebis i huset redan?).

Hur som helst kom jag då över ett inlägg var hon skrivit om att hon fått mörka grova hårstrån nedanför naveln. Och precis så har jag också fått sen min första graviditet. Ett eller två hårstrån som kan dyka upp med någon/några månaders mellanrum. Jag fick som BlondinBella int heller någon mörk rand som många får.

Har någon av er fått dessa hårstrån under graviditeten?

Blondinbellas bild

Syskon-/kusinhäng

 Tänk att det fanns en tid när vi träffades varje vecka, ibland flera gånger i veckan. Nu är läget lite annorlunda och det är lyckat om vi ens träffs två gånger i månaden.
Jag minns inte när vi senast varit och hälsat på hos min syster, iaf inte sen vi fått Manuel. Vi har då bara träffats hos mina föräldrars nu som då. Så barnen har önskat, önskat och önskat att vi skulle åka och hälsa på favvokusinerna. De har frågat vecka efter vecka, men det är inte så enkelt att få dagarna att passa.
Men i torsdags hade kusinerna höstlov, likaså min syster så vi passade på att avnjuta en dag i det finaste sällskapet.

Och tänk att dagen som löpt så bra skulle sluta ännu bättre!











lördag 18 oktober 2014

I djurriket

I onsdags åkte jag och barnen iväg till mina föräldrars där vi möttes av en underbar matos. Vi blev genast bjudna på älgsoppa, oj så jag uppskattar älgkött nu när jag inte äter det så ofta som när jag bodde hemma. Minns hur jag då tyckte "vanligt" köttfärs av nöt- eller svinkött var gott då. Nu först fattar jag lyxen med älg.
Jag fattar också att det är ett mycket mer "rättvist" kött, inget massproducerat utan där djuren levt ett lyckligt liv och haft sin chans att överleva. Kanske det närmaste vi kommer "livets cirkel" i dagens läge.
Skulle bra mycket hellre skippa allt bondeliv och införa mer jakt och fiske, men ja, det skulle ju inte duga för dagens människor heller.

Minns när jag var liten och på jakt med pappa, hur jag gärna ville uppleva spänningen av att vi åtminstone skulle få se en älg så att jag skulle få göra det jag blivit uppmanad till " var helt tyst och hålls långt bakom mig". Hände inte under mina turor, men egentligen var jag mest glad för det. För djurvän som jag är tyckte ju egentligen bara synd om älgarna och var nog mer på "deras" sida, hehe.

Forsbyjägarna var tydligen i ÖT förra helgen, de är grymma på sin sak de. 


Den där övernöjda gubben på bilden är ju min far det.

Mattias, Malin och Malin kom också dit, så lite syskonhäng hann vi också med. Det blev som förstått lite förlossnings- och babydiskussioner.