söndag 25 januari 2015

Decemberresumé

Som jag skrev i inlägget innan så blir det möjligen så att jag kommer blogga på så vis att jag skrivet månadsresurmé. Så då borde jag ju skriva för förra årets sista månad, jag slutade ju mitt i december. Det var ett riktigt skön slut på året med den fridfullaste och skönaste julen på länge. Rena rama Hakuna Matatan hade vi!

Okej, jag vet att julbilder är det sista man vill se i slutet på januari, inte ens jag ville riktigt kika på dem nu. Men nån gång vill jag, om så där 10 månader kanske. 



Det var första dagisjulfesten för oss, spännande, mysigt och det är en underbar känsla att vara förälder i publiken. Stolt som tuppen! Svägerskan satt och torkade tårar bredvid mig.



I kontrast till traditionell julmat och fika blev det nu som då hemlagad pizza till fredagsmyset, omtyckt!



 Malin och hennes stövarvalp stod för julfotografering. Nelli ser ju rätt lugn och sansad ut, men hon e den spralligaste, mest svårfotade hunden jag någonsin träffat! Men söt är hon ju iaf. Sådan matte, sådan hund vet ni.


Enligt tradition brukar vi bästa vänner gå på julmiddag eller fixa julglögg istället för att ge julklappar. I år var det lite tight med tid med tanke på att Emmi skulle ställa till examenskalas, plus att hon jobbar i Vasa, men det fixade vi genom att umgås+ hjälpa till med bakandet. Okej, jag hade inga lediga händer så jag stod bara för sällskap och provsmak. Barnen var nöjda över att få vara med de också, klart det när de har de bästa "tanterna".








Och sen var det examensfest. Finaste bästaste vän, jag var så stolt! Eller jag är stolt, vet att det omöjligt finns en mer lämpad person som sjuksköterska än vad Emilia är. 



Jag drog fram tomteluvor, satte lammskinnet på golvet och sa "Okej kids, nu fotar vi lite så har vi det över för iår".  Till min förvåning var det inte jobbigt, ingen var missnöjd utan de satte sig där, myste och vill inte ens sluta. Jag fotade ca tusen foto i sekunden för att försöka få en lyckad bild. Det var året med de flesta lyckade bilderna, inte bildkvaliteten för den e rätt kass men för kärleken som lyser igenom. Den är så stark, de älskar varandra så galet mycket och det är inte svårt att se att Manuel är deras ögonsten.







Sen kom årets höjdpunkt, julafton! Firades även i år hos mina föräldrar, och den var fin. Den blir bara bättre för varje år, och jag kommer inte skriva desto mer om den för jag kan inte sätta ord på den ens.






På annandag jul bjöd vi svärfamiljen på julmat hos oss. Så gott att äta kalkon till omväxling då.


Klänningen fick åka på en sista gång, nu får den nog pausa länge!


Nyåret firades hos Edi och Arta med hela svärfamiljen. Vi brukar alltid fira med Labinots familj, men vi skänkte en eller två tankar strax innan om vi skulle ha åkt iväg och hyrt någon stuga men såna finns ju sällan i sista minut. Så det får bli plan för nästa årsfirande.  Men trevligt och lugnt fick det iaf och vi kunde åka hem och sova nöjda över det fina år vi lämnade bakom oss och såg glatt fram emot vad ett nytt år hade att erbjuda.








torsdag 15 januari 2015

Göra slut

Här har vi umgåtts nästan dagligen sen 2009, med både ups and downs. Jag och bloggen, bloggen och jag. Nu står jag i ett skede där jag inte vet om vi håller på att göra slut helt och hållet, eller ta en lång paus. Jag har försökt låta det smälta, känna efter för att ge er läsare ett ordentligt svar som jag faktiskt tänkt igenom. Men nu har jag känt efter i mer än en månad och ännu känns inget fastspikat. Jag vet inte vad jag vill helt enkelt!

Jag ska ändå dela med mig av mina tankar kring detta. Det var egentligen sen den där bloggträffen i höst som det började, jag fick bloggiver. Blev jätteglad över evenemang, över bloggvänner och över hela bloggvärlden. Det rullade på fint, fick lite erbjudanden här och där, tackade ja till en del, nej till andra och kanske till resten. Plötsligt började jag känna en press, jag borde göra det ena och jag borde göra det andra men jag hade varken ork eller tid för att det skulle gå ut över barnen och Labinot.

Jag ska aldrig bli den som planerar mina dagar och umgänge efter bloggen, det är tydligen rätt vanligt förekommande. Utan mina dagar ska reflekteras i bloggen. Jag ska aldrig bli den som skriver privat, utan personligt. Det är en stor skillnad där. Jag skulle aldrig skriva om familjeproblem, aldrig lämna ut mina nära och kära. Aldrig spela på andra för "en bra blogg" med många läsare.

Så när bloggjulfesten var över blev det automatiskt att jag tog jullov från bloggen, lämnade den helt bort från tankarna. Och det var det bästa jag kunde göra! För nu märker jag att trots att jag inte lät den fysiskt stjäla tid från familjen som att jag bloggade när jag var med dem, utan att tankarna ibland flög iväg till bloggen. Och jädrar vad det var skönt att släppa de tankarna.

Ja, det kändes så bra att jag ville fortsätta så. Leva helt i nuet, njuta, göra planer med Labinot. Och skippa skärmtiden på kvällen. Eller åtminstone minska den med många timmar, för trots att det inte alltid tar sån lång tid att blogga så blir det automatiskt att jag klickar in mig på annat emellan och vips for en timme eller två där framför datorn.

Och på tal om energitjuvar så valde jag också att sluta läsa bloggar. Japp! Nästan helt faktiskt! Nu menar jag inte att alla de bloggar jag läst gett mig dålig feelis, men många har fått mig att grubbla mycket i onödan. Så för mitt eget bästa bestämde jag mig bara för att sluta läsa av den orsaken. Jag har valt en blogg jag läser dagligen, och förvånansvärt nog är det Blondinbellas. Japp, ni vet den där bloggen jag ibland ratat pga det ena och det andra, men just nu är den den enda jag klarar av. Det har jag också undrat över, varför är det så? Jag har kommit fram till att det är för att jag inte kan ta åt mig av vad hon skriver. Vi tycker så väldigt olika om en massa saker så jag blir liksom inte förvånad, kan inte relatera, blir inte förvånad. Och sen igen känner jag igen mig en hel del i henne, vi har (får) exakt lika stor skillnad åldersmässigt mellan barn 1, och 2, vi är lika gamla och trots våra väldigt olika liv och prioriteringar så känner jag igen mig mycket i hur hon verkar funka, ångesten när planer inte går enligt schema, stressen och dylikt. Skulle vara hemskt intressant att se hur vi skulle connecta i det verkliga livet.

Så här sitter jag nu, väldigt bloggfri. Väldigt rofylld i kroppen, väldigt lycklig mamma och sambo. Jag har massor med planer för året, största planen är att få fortsätta må så här bra. Njuta så mycket av småbarnstiden, av nuet och av min kärlek. Men mitt bloggande står fortfarande som ett frågetecken. Kanske tar jag ett år ledigt? Kanske några månader? Kanske skriver jag månadsresurmé? Kanske hittar jag en bra balans för mig. Jag måste bara fortsätta känna efter.

Tack för att ni finns/har funnits här under dessa år! Jag har haft så stor nytta och glädje av er!








lördag 13 december 2014

firarmånaden

November var en renodlad bloggmånad helt klart, december är allt annat än en bloggmånad. Känns så skönt att varken skriva eller läsa bloggar, behövdes kanske en paus så där strax efter bloggjulfesten. Nu är det full fokus på familj och juletid. Underbart!
Det kändes till och med konstigt att nu sätta sig en stund med datorn i soffan. Men jag ska iaf plita ner förra helgens firade i kort här.

På lördagen åkte jag och stora barnen iväg till Larsmo till finast Nennes 3-årskalas. Och till hennes finaste mor (vars blogg ni hittar här!) Där fick vi äta den högsta goda tårtan, leka "björnen sover" och umgås med efterlängtade vänner. Tack för kalaset Nestina!



På söndag styrde vi kosan till Nykarleby för att fira dopet av min brorsdotter. Raraste, härligaste lilla Li (som dessutom fick lika vackert mellannamn som mig). Ett fint dop, och Li verkade vara nöjd över det hon med och förde inte ett enda knyst. Manuel tyckte också att det var trevligt på dop och nöjd han med.
Storasyskonen hade aningen spring i bena så vi fick fortsätta efterfest hos kusinerna när vi ändå vara i "närheten". De hade inte setts på månader så det var på tiden!











tisdag 9 december 2014

en farlig allergi

Idag har vänner ringt och textat och undrat vart jag försvunnit när jag inte hört av mig i bloggvärlden. Borde blir tystare här så de hör av sig på annat håll, höhö. Det är ju så vanligt att vara allergisk mot andras lycka, speciellt i bloggvärlden verkar det som. Man får inte vara för lycklig, inte för bitter heller. Helst något mitt emellan hela tiden. Nå, alltså för de allergiska så kan de sluta läsa bums. 

För min tystnad har bara berott på att jag har njutit av familjen, av vänner, av barnen, av julfix. Jag har inte skänkt en tanke till bloggvärlden, inte hunnit eller haft lust att varken läsa eller skriva blogg. När Labinot kom hem från Uleåborg i torsdags så njöt jag ju självklart av att få ha hem honom. Inte vill vi ju sitta på varsin dator och glo kvällarna ut precis. Nej alltså jag har nästan blivit tjatig om hur mycket jag älskar honom.

Vi har också firat med treårskalas och dop i helgen, och ännu mer mys. Igår åkte han till Uleåborg igen, och jag har blivit så van nu att det kommer kännas konstigt att han inte åker varje måndag igen. Dagarna har rullat i all hast, och vi har haft full rulle men superskönt jag och mina kids. Julpyntat, pratar mycket om jul och allt vi har att se fram emot. Vi har köpt nya festkläder till barnen, och det är frid och fröjd.

Ikväll när barnen var nattade låg jag bara en stund och kände efter, tänkte och kände efter lite mer. Jag minns inte när jag haft så mycket ro i kroppen senast. Alltid brukar det vara något som ligger som en sten på hjärtat, om det så är oro för framtiden, oro för barnen, tvivel på föräldrarollen, tungt med trotsdagar eller vad som helst som bekymmer. Men hur jag än känner efter så finns det inget alls. Jag är så nöjd, så glad och så lycklig för allt jag har och vad alla runt om mig har.

 Jag mår verkligen superbra nu, hoppas det varar länge! För detta är underbart, älskar mig själv massor. Det är ju så här jag vill vara men inte alltid orkar vara.

Älskar Manuels ålder nu, så glad och nöjd och "med". Han växer och mår, blir allt blondare samt mer lik sin bror. Helt helt underbar!

onsdag 3 december 2014

Varför fotar du min skinka?

Under hela helgen åt vi massor med julmat, vi brukar äta en lillajulmiddag med en liten skinka, lådor och hela faderullan. Barnen var rätt krassliga så de åt inge vidare, men vi föräldrar desto mer. Älskar julmat!

- Labinot, vänta med att börja äta.. ska hämta kameran. 
- Varför? Varför fotar du min mat?
- Äh, jag svarar bara på en kommentar. 
- Nu förstår jag inte riktigt, vad snackar du om?
- Ja, alltså jag fick en fråga på bloggen om du äter griskött. Så här är svaret. 


Labinot älskar julskinka, han brukar efter varje jul säga: " Jaha, bara att vänta ett år igen nudå". Han kunde nog äta julskinka året om. Och till vardags då, ja han äter griskött dagligen och ser ingen orsak att sluta med det heller.
 Däremot tycker jag vi borde äta mer vegetariskt, mycket mycket mer faktiskt. Det får bli nästa års utmaning!

På hugget!

För någon dag sen trillade det in en inbjudan i min e-mailbox. Det var en rolig inbjudan av härliga Madeleine.


Tyvärr kan jag dock inte delta eftersom barnens dagisjulfest är just samma dag och tid. Just typiskt! Men hur som helst blir jag glad över att bloggare här i trakten verkligen är på hugget nu, ordnar evenemang tar kontakt med företag, blir kontaktade, samarbetar med andra bloggare osv. Bloggfamiljen växer och bloggkärleken vinner ändå över näthatet! heja!

Hur är det i andra delar av svenskfinland? Ordna det många event och samarbeten? Jag måste säga att det mestadels läser österbottniska bloggar så jag har inte riktigt koll.

jag lovar, vi såg den!

Landet kan nog inte vara mycket mer grått än det är nu, ingen snö, sällan ens på minus och jag hade nästan gett upp hoppet om att se solljus igen. Så hände det, helt plötsligt på väg till Forsby i måndags.

- MAMMA, MAMMA, SOOOLEN!! hördes det från baksätet. 
-Oj, varför är solen där och jag minns inte att den brukar se ut så där. Sa det andra barnet

Ja, alltså det säger väl en del. Men jag satt bara och fascinerades en stund jag också, sooolen.


tisdag 2 december 2014

I min goodiebag









Älskade innehållet och fick mig en ny favoritparfym från perfume.fi, guuu så gott den doftar!