fredag 31 oktober 2014

Kollegor inte konkurrenter

Jag fick frågor om varför jag tycker det kan vara en orsak att ta bort sig från bloggtoppen.fi. Det var någon (vem var det? Minns inte) som på bloggträffen sa att hon tagit bort sig från bloggtoppen och slutat kolla statistik. För den gav henne så mycket press, hon ville bara stiga och stiga och det kändes så dåligt ifall läsarantalet sjönk. Det ville hon inte få ut av sitt bloggande så hon slutade att kolla statistik.

Jag känner egentligen inte samma press just nu, men skulle jag stiga på bloggtoppen tror jag att jag oftare skulle kika in där och kämpa mer för att hålla mig upp. Och ja, det är ju inte därför jag bloggar. Det ska fortsättningsvis bara vara roligt!

Vi pratade också om hur viktigt det är att vi minns att vi är kollegor vi bloggare, inte konkurrenter. Och det känns verkligen nu efter träffen, jag känner så mycket mer "heja heja alla bloggare". Tack vare finlandssvenska bloggare sidan känner jag nu att vi är som en hel stor bloggfamilj. Det är också en av orsakerna varför jag vill ta bort mig från bloggtoppen. Jag är hellre på top 20-30 och känner blogglöden brinna än att vara på top 3 och känna mig tävlingsinriktad med press. Nu menar jag inte att de i toppen gör det, inte alls. Men jag tror jag skulle göra det.

Känner att jag inte får ut mycket gott från den sidan mer, visst kommer en del läsare därifrån men kanske de hittar hit från annat håll istället?

Så, om jag nu bara kunde få bort mig därifrån. Suck!

torsdag 30 oktober 2014

Nu är jag blå

Nu sitter jag här med håret alldeles blått, min son skulle snegla lite bekymrat och fråga -alltså du färgar det väl inte, det blir väl nog samma färg som du alltid har det?. Mitt hår är blått av silverschampo i ett försök att få det lite mindre gult till imorgon. Sonen blir alltid lika bekymrad när han ser att det rinner blå färg ur mitt hår i duschen. Han säger att jag alltid ska ha det blont, att det är så fint. Och jag förstår honom, alltså inte att mitt hår är blont utan den där känslan på att -mamma, ändra dej inte!
Jag minns ännu vilka av min mammas kläder jag gillar mest, för att de var så typiskt henne. Eller hur jag ännu fnissar om jag lägger niveas ansiktkräm och "klappar" den så där som min mamma gör morgon och kväll. Eller för att inte prata om att smörja in mina fötter med Helosan. Jag gör det så sällan, men när jag gör så får jag en alldeles varm känsla i kroppen för kvällens Helosan det är så min mamma det!

Så om inte för min egen skull, så för din min son. Så ska jag alltid vara blond!





Coming soon..


Grejer på gång!

Än en gång får jag be om ursäkt för att väntade inlägg dröjer, men det är verkligen mycket på gång nu. Och inte bara för mig, även roligt för flera av er också!
Jag blev erbjuden ett spännande jobb i förrgår, så imorgon ska jag utföra det. Det ser jag fram emot! Jag har också en stor grej på gång med ett par andra bloggare, teaser på det kommer senare. Även ett samarbete på gång som gynnar er som är gravida eller har barn, så bara att hålla utkik här. Och utöver det lär det också dyka upp ett roligt event till nästa månad, men mer än så kan jag inte säga än.

Och sen är det "det vanliga trebarnsmammalivet", så jag har rätt fullt upp nu. Men jag älskar det!

Nu ska jag provsmaka mitt nya kaffe (spänningen stiger)


tisdag 28 oktober 2014

Efterlängtade

Idag hade vi inte mer inplanerat än Adrians gympa till kvällen, så vi började dagen med en lång och skön dusch, jag och barnen. Sen ringde vi min mamma och sa att vi kommer dit idag. Vi hann inte alls dit förra veckan så det kändes som om det var sååå längesen vi varit där. Det tyckte nog mina föräldrar också, så lite efterlängtade var vi nog.

Jag brukar passa på att ta en promenad med Manuel när stora barnen har annat sällskap, det är så skönt att gå ensam med vagnen när man får bestämma takten själv och slippa lyssna på klagovisor. Hehe. Minns att jag tog 1-3 promenader med Adrian varje dag när han var bebis ( när det inte var iskallt eller annars uselt väder). Så alla enbarnsföräldrar, passa på att ta sköna promenader. Dagens tips.

Och på tal om promenader så har jag bokat in promenad-date med en annan morsa imorgon. Skoj!


Okej, hundsällis tog jag med mig.

bloggkärlek

Alltså jag vet inte om ni har märkt något, men jag känner att den där bloggträffen gjorde så gott! Jag riktigt känner hur inspirationen flödar bland bloggar, en gnista, en glädje och en helt massa bloggkärlek! Kärlek mellan bloggar, från bloggar och till bloggar. Hurra för det! Det är de finlandssvenska bloggarnas tid nu.

Och gissa vem som blev glad när detta föll i mail-boxen. Känner på mig redan nu att detta kommer bli en superkväll! Tack!

(OBS! Inbjudan är inte till mina läsare utan endast för de bloggare som privat fått inbjudan via e- mail)

Fint initiativ Carro!

fullt

Igårkväll var huset fullt av barn, nio barn varav åtta av dem var under skolåldern. Ja, ni kan ju kolla bilden här under så ser ni att det faktiskt var barn överallt.


måndag 27 oktober 2014

SÅ irriterad!

Finns det något här i världen som gör mig så irriterad att jag kunde klappa sönder datorn, slänga mig på golvet som ett argt barn eller skrika luften ur mig så är det datorkrångel. Som när man ska beställa något och det står att födelsetiden är fel trots att man skrivit det rätt om och om igen. Små grejer som är så nervpåtagande att de kan förstöra hela min dag bara för att jag blir förbannad.

Nå nu handlar det här om att komma in på sitt konto på bloggtoppen.fi, i över ett års tid har jag försökt komma in där för att ändra infon om mig, men utan resultat. Jag skickar efter nytt lösenord, jag får länken till min e-mail och får ändra mitt lösenord "ditt lösenord är nu ändrat" står det och genast försöker jag logga in men så står det ändå att lösen eller användarnamnet inte är korrekt. Jag får spader!
Jag har gjort det så många gånger, jag har skickat mail men aldrig fått svar om varför det inte funkar.

För det första står det där att jag ännu är 22 år (yeah, I wish) och för det andra fick jag en tankeställare på bloggträffen om att ta bort sig därifrån. Så det kanske jag skulle göra, om jag så kunde!

Någon annan som haft samma problem?


För vinterns festligheter

Bästis-Emilia får sin examen om två månader, vilket betyder examenskalas, vilket betyder att jag ville ha en ny klänning. Klänningar är det plagg jag helst shoppar över nätet, och där tycker jag att Nelly.com har många godingar att välja mellan och klänningar till alla tillfällen.
Så igårkväll började jag leta och kärade ner mig direkt i en som kändes så mycket mig. En modell som passar mig kropp bäst. Dessutom funkar den klänningen året runt och kommer bli riktigt användbar.
Eftersom jag tänker amma hela vintern så behövde det vara en modell där man kan ha en BH under, en klänning som sitter bra fast man bär på bebis, en klänning som är festlig men inte för glammig. Nej alltså denna är perfekt! Väntar så mycket på att få hem den.




När jag beställde den letade jag också den perfekta kjolen, en svart baskjol om är högre i midjan och inte muskort. Helt basic och tight modell. Men njäe, fortfarande lika svårt att hitta för en med 180 cm. Oftast blir de för korta eller för långa. Okej, jag hittade en men den var en god bit över 100€ så jag letar nog vidare. Men några julklappar klickade jag hem också, jag är på ganska god väg med min julklappshandel. Sånt vill man ju inte stressa med heller. Har ni köpt några julklappar än?


söndag 26 oktober 2014

Att sticka till restaurang eller sticka PÅ restaurang?

På förmiddagen började telefonen plinga till, jag blev då redan alldeles fnissig. Labinot undrade vad jag skrattar åt och jag visar honom Emmis misslyckade foto på hennes outfit. Vi funderade nämligen på "hur fina" vi skulle vara på dagens middag. Labinot himlade med ögonen och med tanke på allt mitt fnissande så tyckte han att vi kanske förstorade våra planer lite väl mycket idag, det skulle ju bara vara en middag med vännerna.

Ja skulle alltså ut och äta med mina närmsta vänner för att fira att två av dem nyss fyllt 24, samt att den tredje lämnat in sitt slutarbete. Klart vi måste fira och klart vi måste träffas när Vasa-Emmi är i hemtrakterna. Och  ingen får mig lika fnissig och full av skratt som mina vänner, de kan liva upp vilken grå dag som helst. Så jag varnade dem redan att jag kommer babbla och skratta massor! Men hey, de känner ju mig ut och in redan så det var de helt säkert förberedda på.

Vi tänkte åka till Kokkola och äta vid Pedrinas, men där var proppfullt så vi fick tänka om. Emmi föreslog någon indisk restaurang men med tanke på att Linda bor tillsammans med en indier så ville hon ha annat än "det vanliga". Det fick bli Amarillo. Och ja, gott var det minsann!

Vi ville ta kaffe och efterrätt på något café istället, men allt var stängt eller började stänga vid den tiden så vi vek in till Rosso för en efterrätt och kaffe." Kan man nog åka in bara på en efterrätt?" undrade vi men gjorde det iaf. Och det blev nog den konstigaste stunden på länge, fnissiga av sällskapet var vi redan, vi fattade inte vad bubbelsocker var så jag måste ju beställa det och jag blev nostalgisk när jag märkte vad det var. Ironiskt nog fick jag och Linda varsin clownpinne i våra glassar, jag  är hemskt rädd för clownar! Emmis dyra efterrätt smakade kylskåp så hon bad om en ny, som smakade nästan ännu sämre. Men det lönade sig att visa missnöjet och betjäningen var god för hon slapp betala och istället fick en skål glass som plåster på såret. Stor tumme upp för Rosso där!

Vad fick vi andra då? Jo varsin sticksöm och jag blev tillsagd att jag kan fota och lägga upp det på facebook! Jag satt och fattade noll, ville hon förlöjliga oss? Tyckte hon vi va jobbiga? Gillade servitrisen inte att ja hade fram kameran på restaurangen? Hon pratade på ett vis att man inte förstod om hon var glad och trevlig eller gjorde narr av oss. Men nej, hon var nog bara trevlig och förklarade att gästerna fick sticka en rad eller två för välgörenhet till barnpsykiatriska vården i kokkola. Så här står det beskrivning på facebook:

Hantta ja Nina kävivät tänään viemässä Rosson ja Sokos Hotel Kaarlen terveiset Keskipohjanmaan keskussairaalan, Kiurun, Nuorisopsykiatrian osastolle. Viemisinä oli seitsemisenkymmentä paria villasukkia, lapasia sekä Onni Orava pehmoleluja.
Saimme viettää mukavan hetken osaston henkilökunnan ja nuorten kanssa kuullen kuinka suurta iloa ja lämpöä sukat ovat tuoneet. Kiitos näiden neulomisesta kuuluu ihanille asiakkaillemme. Oli ihanaa huomata että lahjamme tulee tarpeeseen. Ja matka jatkukoon! Jatketaan tätä upeaa perinnettä, neulotaan sukkia ja lapasia ja tilkkutäkkejä!



Det var ju fint! Anna och Linda som tog tag i sticksömmen tyckte det var riktigt skönt och avslappnande till och med, Haha! När vi sen tackade för oss, satte oss i bilen var vi ändå lite så där " alltså vad hände nyss egentligen, var det på riktigt eller någon dolda kamera spratt?", hela grejen med den misslyckade efterrätten, konstiga kommentarerna vi fick och sen stickandet då.
Men det var så typiskt oss! Och sen fortsatte vi skratta hela vägen hem.

Mina vänner är bäst! Älskar oss alltså.



















Den där fredagen

Åh så vi hade längtat efter fredagen, att ha hemma Labinot hela dagen efter en vecka när vi knappt sett skymten av honom. Och han längtade efter att göra annat än jobba och sova. Nå, kl 6 for han iväg till jobb ändå, han var så illa tvungen. Men det skulle bli en kort dag så det var ingen panik iaf.

Vi var dessutom så upptagna med snön som yrde där ute, den första riktiga riktiga snön för denna vinter. Att det blåste kalla vindar och piskade snö mot kinderna hindrade inte oss från att spendera hela förmiddagen ute. Barnen hämtade pulka och snowracer, jag bäddade ner Manuel i vagnen och så drog vi ut till en folktom park. Och ja, vi lekte och åkte i snön. Labinot behövde inte ens ringa och fråga var vi var, troligen hörde han oss och kom gående till parken. 
Vi fikade, stora barnen och Labinot åkte och storhandlade ( var på tiden att kylskåpet fylldes), sen hämtade de en byrå jag köpt av en bekant, jag köpte nya vinterhandskar till barnen och sen började vi fixa till fredagsmyset. Tortillas mumsade vi på innan filmdags. Sen var allt frid och fröjd trots ett rätt dåligt val av film, jag som annars brukar vara bra på att välja.

Sen somnade vi en efter en, gud så trötta vi var allihopa! Men en riktigt bra dag hade vi!









Kalasdag

Genast efter bloggträffen var det att åka hem och hämta familjen och susa vidare till min systerdotters treårskalas. Älskar kalas av alla slag, älskar min familj, älskar min systerdotter så dagen kunde nog knappt bli bättre än så där.
Men gissa vem som var alldeles mörbultad när vi kom hem. Tungt att kalasa sådär!