måndag 28 juli 2014

en storm av känslor

Igår blev Manuel en vecka gammal. Det har varit en vecka fylld av känslor som gjort att jag någon natt legat klarvaken. Jag har inte kunnat tänka på att blogga eller andras bloggar utan varit så upptagen med känslostormen. En dag var jag säker på att jag ville stänga bloggen, att jag har gjort mitt här. Slutar när det känns bra liksom. Men sen tänkte jag att det kanske är lika bra att vänta, känna efter och se om jag vill skriva här om någon dag eller vecka.
En förlossningsberättelse borde jag iaf skriva snart, för jag minns den så tydligt och klart. Tydligare än de tidigare. Wow, den var häftig.

Jo, alltså jag är så hög på livet just nu. Älskar att jag kan känna samma starka kärlek till alla tre barnen, för det är ingen självklarhet. Tänk att det blev så här, vilken tur att livet inte följde våra planer. 




söndag 27 juli 2014

Priden

Igår tog jag stora barnen in till stan och gick Priden. Det enda jag inte ville missa av jeppisdagarna. Det var för varmt för att ta Manuel ute än, så han fick stanna hemma med Labinot och heja därifrån. Det var en svettig rutt, med barn som fick skoskav, blev törstiga men ändå skulle gå rutten klar och det gjorde de med nöd och näppe.
Jag är ännu varm i hjärtat över priden, den var så fin, så glad och kärleksfull. Jag tror aldrig denna lilla stad har varit gladare. I paraden gick småbarnsfamiljer, pensionärer, ungdomar heteron, homon och bisexuella. På sidan stod folk och hejade och applåderade längs hela rutten.
Och jag är också hemskt glad för att de som inte stöder priden stannade utanför den, jag var lite rädd för protester och negativa toner men hörde inget sånt alls. Underbart!

Superstort tack till arrangörerna som fixat det så fint, detta behövde vårt lilla Jeppis!

Bilden är tagen av Jonas Thomen. Där går jag, kidsen, Linda och hennes syster

onsdag 23 juli 2014

Underbaraste Manuel

Han är alldeles underbar, vårt tredje barn. Vår efterlängtade lilla Manuel. Jag kan ännu inte riktigt förstå allt som hänt de senaste tre dagarna. Jag tänker på förlossningen, är helt faschinerad av den, jag går och tittar till minsta barnet som sover sött i sin säng, snusar in babydoften med jämna mellanrum, världens stoltaste storasyskonen springer in och kikar på honom konstant, stryker honom över huvudet, pussar de små fötterna, överröser honom med komplimanger och "jag älskar dej Manuel" om och om igen, de nästan tjatar om vems tur det är att hjälpa till att byta blöja.
Jag tänker och känner så mycket att jag nästan blir hög på all lycka, det känns ännu som en dröm men den här gången ska jag inte vakna upp ur den!

Det kommer komma en förlossningsberättelse när jag landat lite. Nu är jag bara upptagen med livet, det fina fina livet.




tisdag 22 juli 2014

Lyckobubblan

Vi är hemma och jag kan inte annat än gå runt och vara överlycklig. 






söndag 20 juli 2014

Med till BB


Babynest:
Ingen nödvändighet, men en mysig bekvämlighet skulle jag väl vilja kalla det. 


 Babyskydd:
Om man har tänkt åka hem med bil från BB så finns det ju ingen annan möjlighet än ett babyskydd som måste. 


Läppbalsam: Jag hade inte med mig till första förlossningen, jädrar så torra läppar man får! Gick inte att vara utan.
Vårtkräm: De första dagarna blir bröstvårtorna lätt såriga, denna salva är super och den har jag kört med alla gånger.
Amningsinlägg: Mjölken brukar rinna till ungefär dag tre, man vet ju inte hur lång BB-tiden blir så jag har har med mig en del skydd för mina bröst brukar verkligen leverera mjölk. Skulle vara genomvåt utan skydden.


Mjukt wc:papper: Man blir ju inte bedd att ta med eget wc:papper heller, men jag föredrar nog en mjukare variant än det som finns där. 


Napp och napphållare:  Vill man att bebin ska ta napp är det läge att börja genast på BB, minnas att koka upp innan och några olika modeller kan vara bra för en del bebisar är lite petiga. Napphållaren kan vara bra till hemfärden.


Syskongåvorna: Barnens gåvor till lillasyskonet som de väntar ivrigt på att få ge.


Trosor: Det första dygnet brukar jag ha trosorna från BB, men sen föredrar jag mina egna som sitter bättre. Ett par bekväma som håller bindorna på plats och inte är så åtsittande.

Strumpor: Om det är något som ger mig rysningar är det de förbenade dåliga sjukhusstrumporna som faller av en bara man ens stiger upp. Oj så jag kan hata dem innerligt. Nej, egna strumpor ska det vara.

AmningsBH: När mjölken rinner till måste man ju ha något att lägga amningsinläggen i, och sen tycker jag det känns bekvämare med BH än helt utan om man får besök eller så.


Salt och sött snacks: Under förlossningen kan det vara bra med lite extra energi, något lätt att tugga på mellan värkarna. (undvik kolsyrade drycker, choklad eller annat som kan ge bebin magknip eftersom du kommer amma genast)


Filt/pläd och trasa:  Till hemfärden, svårt att veta hur vädret kommer vara. En filt kan vara bra om overall blir för varmt, "spytrasan" har varit ett måste till mina små spyisar.


Overall: Nu fick vi ju ordentlig sommarvärme, men denna åker iaf med ifall vi mot förmodan skulle få en kyligare dag. 


Bebins kläder: Bebin behöver bara kläder för hemfärd, jag har två uppsättningar av allt ifall de skulle hinna bli nerspydd, nerkissade eller vad nu än bebisar hinner lyckas med. 



Sånt som ännu saknas/finns inte med på bild

Saftflaska att ha under förlossningen
Telefon + laddare
Kamera + laddare
Hygiensartiklar
Kläder till hemfärd
Mjukiskläder ( tycker det är skönt med egna kläder efter någon dag)
Rådgivningskort
Papper från UL från Malmska


Undrar om jag fick med allt här nu.

lördag 19 juli 2014

Kniper igen

Igårkväll började jag få lite sammandragningar när jag satt här i soffan. Tidigare har jag bara fått sammandragningar som känts som en skarp mage ifall jag varit aktiv, men igår kände jag att magen blev spänd samt ett tryck neråt med jämna mellanrum fast jag bara satt ner. Det har jag inte känt av i de tidigare graviditeterna, inga som kommit med jämna mellanrum iaf.
Så har de hållit på hela dagen idag, inga förvärkar och inget som varit jobbigt men det har känts att det " jobbar på" där nere. Det kan ju dröja länge innan det börja bli till värkar, men det kan ju också komma igång. Det vet man ju aldrig, bara att vänta och se.
Jag har 10 dagar till bf idag, och har inte tänkt "ja men nu ska jag hjälpa till på traven här" och sprungit i trappor, tagit raska promenader och kört på skumpiga vägar utan gjort allt i lugn takt. Vi var en sväng till stranden innan regnet kom, sen har jag vilat lite mellan varven sen Labinot kom hem. Druckit mycket vatten har jag också, för det ska tydligen dämpa sammandragningar lite. Jag har ju lovat att knipa igen tills nästa vecka när Linda har gissat på förlossningsdatum (måndag), och tills mamma och pappa får semester. Haha, nå nej men jag tänker mest att det är bäst att jag vilar upp mig så jag orkar en förlossning på bästa vis sen. Bebin kommer ändå när hen är redo och klar, så det är lika bra att jag förbereder mig  fysiskt då också.

Så nu kommer jag nog köra lugna dagar tills det är dags, om det så är om två dagar eller två veckor.


löftet

" Oj vad jag önskar mig en sån, kan ni lova att jag kommer få en" har det hörts om mycket saker i vår och i sommar, om eldrivna fordon för barn, om saker som grannbarnen haft och om leksaker från reklambladen. Men nej, önska kan man men jag lovar bara det jag kan hålla sen har mitt svar varit på det. Det enda jag har lovat barnen är en trampolin, det skulle de få denna sommar. Det är ändå en fysiskt bra aktivitet och på så vis något jag tycker det är värt att spendera pengar på. Trots att de känns rätt uttjatad där de finns på varannan gård och alla "obsobs, fara fara, brutna ben!" man läser om här och där.

Så igår när vi kom hem från Forsby stod en där färdigmonterad på bakgården. Glada barn, ja!



Citron

Citron är min räddning när det gäller att dricka, dricker nu många liter om dagen men bara om jag har mitt citronvatten i kylen.





fredag 18 juli 2014

För besökarna

När vi hade kalas här hos oss förra helgen blev det en del bak, men inte mycket gottande. Var inte alls sötsugen, och vad är då bättre än att baka ännu mera? Någon dag efter kalaset började jag baka från morgonen, citronmuffins och drömmar. Allt åkte i frysen för att ha något att bjuda på när vi får gäster hemkomna från BB. Så mycket lättare att frysa in när man inte är sugen på att äta upp allt direkt man tar det ur ugnen. Kanske bakar jag mera imorgon. Har också planerat att safta lite mera, hörde att man kan göra god saft på rödvinbär och rabarber. Det låter väldigt surt, men skulle vara super eftersom jag vill få slut på rödvinbären i frysen och rabarber finns det ännu gott om.






Snart ett minne blott

Älskade magen som snart är ett minne blott. Visst kommer jag sakna dej för vi kommer bra överrens, men föredrar ändå bebisen på utsidan.





landet och överraskning

Idag var det Forsby som gällde med vedhuggning, flytt av hundkoja, malning av säd, flygplansflygning och annat intressant för mina knattar. Jag satt och pratade förlossning med mamma och kände mig bara mer peppad. Tänk att jag snart ska föda! Wohooo.
När vi sen åkte hem för att ha fredagsmys hela familjen väntade en stor och efterlängtad överraskning där. Inte riktigt en så stor överraskning som ett småsyskon men ändå. 











torsdag 17 juli 2014

Utlåst

Vi har alltid varit viktiga på den punkten att barnen aldrig får låsa dörren till wc:n/badrummet eftersom det är en gammal dörr, med gammalt lås och inget som man lätt pillrar upp om de skulle bli fast där som med de nya låsen. För jag har liksom sett framför mig hur de halkar på ett blött golv, svimmar och vi kan inte få ut dem. Nå, det har funkar bra och förstått att de inte får låsa.
Sen ikväll före kvällsmålet så slänger ett av barnen fast dörren riktigt hårt (fönstret var öppet så lufttrycket tog inte emot) och vad händer, på något konstigt vis blev dörren låst. Alltså att handtaget slog sig upp själv, och där på insidan är en katt. Nu är det ju ingen panik med katten som har mat och vatten där. Men barnen blev ju skitsura när de inte kunde borsta tänderna innan sovdags, och en fick lite dåligt samvete över hur det gick så där.
Jag sa att det inte är någon fara, att vi nog får upp det snart. Sen skojade vi lite om hur vi får bygga utedass, fiska upp katten genom det minimala fönstret och allt sånt påhitt. "kanske pappa fixar det sen när han kommer hem?"." Eller så gör jag det!" sa jag bestämt,bara för att det inte kan vara världens svåraste grej och för att skippa det typiska att bara pappor kan sånt.

Nå när barnen lagt sig tog jag tag i låsjäklet, skruvade upp det med en kniv och trodde det skulle vara klar så. Nå, jag stod och bannades, försökte rycka upp det med våld, med mera våld, och ännu lite till. Ringde Labinot " vaaaaar har vi någon kofot? Det gååår inte annars. VAR ÄR KOFOTEN?". Labinot bad mig att inte söndra dörren, han vet att jag inte är så försiktig av mig när mina nerver brister. Han sa att han kommer hem och fixar, att jag kan sätta mig och ta det lite lugn. " Men jag måååååste kissaaa" var mitt svar på det.

Labinot kom hem, undrade om jag inte hittat en skruvmejsel istället för kniv. Sen tog en tång, vred om lite och låset var upp.

" Bara så du vet när barnen frågar vem som fick upp låset så var det JAG inte du" var mina sista ord innan jag lättade på blåsan. Nå nu kan jag ju till nästa gång då det kanske är allvarligare än en inlåst katt och en överfylld pregoblåsa.

38+2

Just slog det mej att i denna vecka föddes Noella, 38+2.

Här kan ni läsa den förlossningsberättelsen. Det gjorde jag nyss och där var nog en del jag glömt bort, tex den där frysattacken efter förlossningen.