lördag 22 november 2014

Hår hela dagen

Äntligen ska jag få sätta mig i frissastolen, första gången sen jag fått Manuel. Galet längesen ju! Det ska bli så skönt med fräscha toppar och ny färg, så ni anar inte.
Sen hinner jag bara och äta och så bär det vidare till nästa frissa för en håruppsättning inför kvällens visningar. Blir roligt men åh så jag kommer sakna min lilla baby, har ju inte varit så där länge bort från honom förr. iofs så sover han ju ibland hela dagar så vi "ses" inte mer än bara lite amning.


fredag 21 november 2014

Ska det va, så ska det va!

Jag är som redan nämnt ingen skofantast, iaf inte när det kommer till festskor. Nu beror de till stor del på att jag avskytt de senaste årens mode med monster-platå-klackisar, nej uscha de ger mig rysningar. Jag går gärna med klack, platta skor är ju rena döden för ryggen. Och mycket rygg finns det på den här kroppen, så bäst att spara på den.
Sen beror det också till stor del att modet är skyhöga klackar, visst är det snyggt men jag har ju längden redan. Jag behöver liksom inte nå upp till molnen varje dag heller. Insåg ändå att jag måste ha nya skor till bloggjulfesten, så jag beställde efter två par från Nelly.com förra veckan. Klänningen är svart med lite guld på ovantill, så det lär bli de här "guldskorna" som får sitta på.



Besvikelsen

Ikväll har jag varit på VIP-kväll vid Homefun med en hel del andra fina bloggare. Klockan är alldeles för mycket för att jag ska gå igenom mina bilder och skriva något om kvällen. MEN jag kan ju inte hålla mig för att kika in på de bloggar som skrivit om kvällen. Och vad ser jag, jo en massa goodiebags och vad inser jag.. JAG GLÖMDE ATT TA HEM MIN GOODIEBAG

Vem glömmer nu det egentligen? Månne jag våga gå med svansen mellan benen till affären imorgon och fråga " kan ja fååå?". Ändå tror de att jag försöker smuggla med min en extra. Nå, värt ett försök.


torsdag 20 november 2014

Nappen, 1,2,3

Emelie skrev en lista på skillnader mellan första och andra barnet. Jag fnissade en del, mycket känns så bekant. Tillägger en punkt där, vad gäller napp.

Nappen faller på golvet:

Med första barnet: ååh, den måste kokas. Visst var det minst 5 minuter den skulle kokas för att bakterierna ska dö?

Med andra barnet: Kan du skölja av nappen, den föll på golvet. 

Med tredje barnet: Lyfter nappen, kisar med ögonen efter synligt smuts, om det finns så putsa lite i ärmen och in i munnen igen. 


Jag är dödsseriös. Faktiskt. 


Greppa tag

I förrgår började Manuel utforska grejer på riktigt genom att ta tag i dem. Förut har han mest tagit i något i misstag. Nu sträckte sig den lilla handen efter stjärnan och han kände, kände och kände. Lilla lilla guldungen!


Pappa är borta, mamma får blommor av främmande män

Igår var den enda dagen denna vecka helt fri från planer. Så vi sov länge, degade oss fram och pratade ovanligt många gånger med Labinot i telefon. Han har skadat ryggen så jag bekymrade  mg lite för det, tjatade säkert tusen gånger på att han borde ringa några ärenden, och han frågade mest hur vi har det om vi är hemma och så.

Jag bestämde med barnen att vi skulle ta bilen till en park längre bort, det är kanske första gången vi tar bil till en park men jag ville inte riskera att Manuel skulle bli ledsen och vi skulle få bråttom hem. För vid den tiden skulle barnen vara superslöa och  för trötta  för att cykla hem snabbt.
Just som jag packade barn och vagn i bilen stannade Sunds bilen utanför oss,  jag hann tänka "jaha trevligt med sunds, kanske de ska klippa grannens buske igen?". Jag har jobbat flera år där, så Sunds gör mig allmänt glad. Men ut ur bilen steg en man och frågade om jag var Annika Blomqvist, och så gav han mig en blombukett. Jag blev aningen förvånad, men genast ringde en klocka om varför Labinot ringt och kollat läget så ofta. Han ville ju vara säker på att vi skulle vara hemma.

Jag gick genast in och öppnade buketten, som var så vacker så! Mina ögon blev tårfyllda. Inte av blommorna egentligen, utan såklart av omtanken. Att Labinot idag tänkte att han en helt vanlig dag ville pigga upp mig lite extra och skicka blombud. Trots att han hade jävlig ryggvärk och har jobbat galet långa dagar, så han borde fått en bukett istället.
 När han kom hem i fredags var huset en katastrof, jag sa att jag ska städa upp så han kan bara vila. Och vad gör han? Han städar en hel dag, sa att jag absolut inte ska känna att jag måste hålla huset i topp när jag ska sköta alla barnen. Sen bara för att jag nämnde lite renoveringsidér satte han igång genast och höll på i två dagar. I söndags skickade han iväg mig och de två minsta barnen på kaffe till fammos, och han fortsatte renovera, städade upp allt skräp, samt städade hela huset en gång till och skurade alla golv för att vi skulle få en trevlig och ren start på veckan.
Jag bara gapade när jag kom hem. Så hiskeligt tacksam över min fästman, över barnen pappa. Det finns inte ord heller.





Barnen förstod ändå inte riktigt detta med blombud utan sa till en random person i parken.:

-Mamma fick blommor av en man hemma hos oss idag, men det var inte pappa för han jobbar.
Personen kollade lite konstigt på mig, med ett skeptiskt leende. Jag tänkte bara på min vackra blommor så jag log bara fånigt tills jag förstod hur det lät det barnen sa. Sen snackade vi om blombud ikväll och barnen fick det nästan rätt.

- ja, alltså den där mannen var pappas jobbarkompis?
- ja, alltså blommorna skulle till pappa så han kunde ge dig dem?
-ja, alltså blommorna skulle till pappa men de visste inte att han inte var hem?

-JA, alltså pappa ringde och sa att de skulle köpa blommor till dej? Imorgon vill jag att vi ringer och ger blommor till, mommo, fammo, moffa, malin, Alexander, Mateo, Amelia, Adela.... 

Fatta varför jag inte får långtråkigt hemma med barnen? Diskussion med barn, bästa som finns ju!

onsdag 19 november 2014

Där satt den!

Min mamma visste att jag hade spanat efter den rätta svarta kjolen ett tag, utan något vidare resultat. Så när vi firade farsdagen hos dem sa hon att hon hade sett en svart kjol i storlek S hänga ensam i en affär. Hon köpte den och tänkte att den nog kunde passa mig. Och vet ni, den var just en sån jag letat efter. Inte muskort, inte knälång, lagom tight för mig lilla bak och inga extra krusiduller på den.

Den låg visst där och väntade på mig, för det har varit så svårt att hitta en i en passande längd. Åh, vill inviga den snart! Tack snälla moder.




Ett dagligt måste

Labinot fortsätter jobba må-to i Uleåborg i någon (några?) veckor till, och hur går det? Förvånansvärt bra måste jag säga. Vi sköter alla ärenden på fredagar samt handlar mat för kommande vecka så jag slipper göra det. Så sällan har vi några måsten om dagarna. Adrian och Noella har ju sina dagisförmiddagar två dagar i veckan, och sen deras gympa och dans. Jag brukar be fammo åka med dem på aktiviteterna nu som då, för att det är roligt för henne och för att det blir lite extrajobbigt att ta med alla barnen, klä på, klä av sitta och kolla på, klä på igen... Så gånger som dessa är det verkligen toppen med extrahjälp.

Vi lägger sällan upp planer, inget vi inte kan rubba iaf. Och vi hinner inte få långtråkigt nån gång. Alltid är det någon som ska ha mat, sysslor som ska skötas, böcker som ska läsas och blöjor som ska bytas. Och en av de fyra dagarna avverkar vi oftast hos mina föräldrar.

Vi bara gör det som faller oss in, är inte så stressigt som jag tänkt mig tack vare att vi slappar en del. Tillåter oss det för att inte go bananas. För stressar jag upp mig så går det helt ut över barnen. Jag är jättedålig på att hantera stress och barnen känner genast det på sig och allt blir kalabalik. Kalabalik blir det också om vi inte skulle gå ut och leka av oss varje dag, oberoende väder. Våra barn är vana vid mycket utevistelse och de börjar klättra på väggarna (ORDAGRANT) om vi varit för länge innomhus. De ryker ihop, busar vilt och vägrar lyssna, blir gnälliga, otåliga och går varandra på nerverna eller slår ihop sig MOT mig. Genast vi kommer oss ut är läget lugnt och sen kan vi fortsätta dagen ( eller läget är oftast kväll då) mycket mer harmoniskt.



Igår lagade vi en snögubbe (en minimal pga snöbrist) och fixat ett boende till den i skogen. Måste ju gömma den för grymma typer som skulle söndra den. En dag i förra veckan hade vi plättmellis i parken eller "luncha ute" som dottern så fräckt kallade det.






Praktik

Förra veckan var det praktikpresentation i skolan, alltså min förra klass presenterade sina första praktiker. Känns ju som "min" klass, mer än min förra. Jag sade redan i vår att jag vill att de meddelar mig när presentationerna görs. Roligt att vara i skolan i några timmar, och lärarna var glada att se mig också (positivt iaf, hehe). Jag tror nog de litar på att jag inte kommer strunta i skolan och lämna hemma, jag känner ändå att de står bakom mig. De tog ändå det hela att jag skulle stanna hemma på mammaledigt väldigt bra.

Presentationerna tog inte lång stund med tanke på att det bara är fem stycken kvar i min gamla klass, och då var en av dem sjuk den dagen dessutom. Min nya klass däremot är många många fler, 17 stycken om jag inte minns helt fel? Nästan bara främmande ansikten där, och vad jag förstod fanns det inte en enda jeppisbo i klassen? Intressant med tanke på att utbildningen ligger här.

Och givande vad det att lyssna på de olika presentationerna, jag ska ju göra 10 veckor praktik innan jag sätter mig i skolbänken igen. En byggplats lockar mest just nu. Det skulle jag nog ha stor nytta av

Här bjuder jag på två suddiga bilder på två fina töser, jag frågar inte, bjuder på bara! hehe. 

Mia på strömsö, väldigt "Mia-aktigt" kändes det som

Johanna och en hel jäkla massa ritningar, väldigt... Johanna-aktigt och kanske det sista jag skulle vilja göra på en praktik. 

tisdag 18 november 2014

Bloggtorka? tidsbrist?

När vi var på bloggträffen så pratade vi en del om när det är tyst på bloggen, om hur vi bloggare ibland lägger en press på att blogga. För att vi verkligen vill, men inte får fram något eller för att vi vet att läsare sitter och väntar på inlägg.
Det kom fram två olika (raka motsatser) orsaker. Några sa att de försöker komma på något att skriva om, men ideérna är slut. Sen fanns det de som hade utkastet fullt med påbörjade inlägg som aldrig hann bli publicerade. Jag ligger absolut i den kategorin, kameran är full av bilder av bloggmaterial, jag har massor av ämnen att skriva om och frågor som väntar på svar. Så tidsbrist / prioriteringar är alltid min orsak för tystnad.

Bloggen blev tyst strax innan Labinot kom hem från förra veckans jobb i Uleåborg. Så vad hann jag inte blogga om då? Jag var t.ex i skolan förra veckan, har fått världens inredningsinspiration så nu har vi en hel del nya mysiga lampor hos oss, vi har sågat om vår säng och den är ännu under konstruktion, vi har också börjat renovera vårt sovrum ordentligt. Det har liksom bara lämnat och nu kommer det bli så bra att jag kommer bo endast i vårt sovrum, haha. I svenskfinland regerar ju mammabloggar och inredningsbloggar så sovrumsprojektet borde jag ju blogga om.




måndag 17 november 2014

Mer än bara en amningsdyna


 Inlägget är i samarbete med TiiperoTaapero och kidspot.fi


Jag har ammat alla mina barn och jag har inga planer på att sluta amma minstingen på flera månader ännu. Jag har aldrig köpt någon amningsdyna utan alltid bäddat upp med vanliga dynor under armen för stöd. Jag har tänkt att en amningsdyna kan man bara använda när man ammar och sen blir den liggande i skåpet, men oj så fel jag hade!
När jag fick hem en amningsdyna från TiiperoTaapero blev jag blev mäkta överraskad. Den var mycket större än jag förväntat mig, mycket mjukare och mera formbar än de amningsdynor jag tidigare sett. Vi har verkligen kört in dynan, alla familjemedlemmar. Stora barnen nästan grälar om vem som ska få gosa in sig i den på morgonens soffmys, Labinot har använt den som huvudkudde en natt, Manuel halvsatt och chillade i den på fredagsmyset och vi har flera gånger sagt " jamen, en amningsdyna är nog mycket bättre än jag tänkt mig". Så skulle jag kommit över en så där bra amningsdyna tidigare skulle jag helt klart köpt en.  För den här kommer vi nog använda tills den är "slit och släng " färdig.

Under graviditeten skulle den ha varit perfekt att sova med när man gärna lägger en kudde mellan knäna som stöd.




 









 Och nu för Er läsare! 
Ni får 10% rabatt på alla Theraline amningsdynor fram till 30.11 med koden THERA10





TiiperoTaapero har det mesta för din baby, dej som är gravid eller ammar. Allt från gravidkläder till tygblöjor och nappflaskor i glas. Ni ska absolut kolla in nätshoppen, jag själv ska klicka hem en julklapp eller två.

Produkterna finns hos TiiperoTaapero

Produkterna finns hos TiiperoTaapero

onsdag 12 november 2014

Räddaren i nöden!

Idag har varit en skön dag, tills för någon timme sen. Jag lade barnen och sen blev jag att grubbla, lite ledsen och nedstämd. Jag skickade meddelande till Labinot och frågade ifall han kan ringa mig innan han går och lägger sig (han jobbar i Uleåborg denna vecka med), helst skulle jag haft honom att prata med här hemma, att få prata av mig helt enkelt, någon att snyfta åt. Men så ringer han, mitt i jobbet och säger att han förvarnar att de knappast blir klara förrän 1 kanske så med risk för att jag redan gått och lagt mig då så ringde han tidigare. Nå, det hördes ju att han var mitt uppe i jobb så jag lämnar pratandet tills han är hemma.

Loggar in på fb, klickar in mig på Malins blogg och vad ser jag? Jag ligger tvåa på hennes favoritbloggar. Jag läser så fint om min blogg, och bland annat att hon sett mig eller någon från min familj på stan men bara hållit god min och gått vidare. Jag sneglar lite över axeln, men mest tänker jag. HÄLSA! Ibland kollar någon på mig som om de vet vem jag är, och sen har jag kunnat få en kommentar om att denne såg mig på stan. Ibland hälsar någon, och en gång speciellt minns jag en som var på loppis samtidigt som mig, hon sneglade upp, kollade en gång extra och hejdade mig " hej, jag ville bara säga att jag läser din blogg och den är jättebra". Jag blev nog alldeles röd i ansiktet, tackade och sa att det gjorde mig jätteglad. När jag kom hem flinade jag stort till Labinot och sa att jag träffade på en så snäll läsare. Sen flinade jag resten av dagen. Så Malin, våga inte göra annat än hälsa nästa gång, okej okej?

Tack igen för ditt inlägg och fina ord. Jag blev så glad och nu kunde jag ringa Labinot för att prata av mig om hur glad jag är istället. Såg att Carro också gått hastigt från ledsen till glad. Malin, du lyckades göra två bloggare glad ikväll. Inte illa alls!


tandkräm, albanska och hus

Här är gamla frågor som blivit obesvarade, så varsågoda.


Hej! Jo, vi använder Urtekrams ekologiska tandkräm. Det finns i Ekobutiker men också t.ex i Prisma  i ekohyllorna.





Tack så mycket, roligt att höra!

1. Vi har alltid sagt att Labinot ska prata albanska med barnen för jag tycker det är endast dumt att inte ge barnen den språkmöjligheten. Sen när Adrian föddes så var det tydligen svårare än tänkt, Labinot tyckte det var jättesvårt att prata albanska med honom då han är van att prata svenska med alla förutom hans familj. Labinots mamma pratar nog mycket albanska med barnen så de förstår det mesta, kan nog säga en hel del men de vågar inte riktigt. Vissa påstår ju att man ska hålla ett språk hemma för att barnen annars blir "halvspråkiga" istället för tvåspråkiga, men det faller jag inte för. Kommer nog fortsätta tjata på Labinot att han ska prata albanska hemma. Även för min skull, jag förstår ju också mycket albanska men skulle också behöva få en kick i baken för att börja våga prata det.




Rita Ora är ett exampel på en som inte lärt sig sitt modersmål, trots att båda föräldrarna är från Kosovo pratar hon mest bara engelska. Gillar ändå hennes försök och friska blandning här.

2.  Vi bor i ett egnahemshus som vi köpte för tre år sen.