onsdag 1 oktober 2014

firarmånaden på sjukhus

Nu är oktober här, en efterlängtad månad med massor av firande och roligheter. Barnens alla tjejkusiner fyller i denna månad, jag och Labinot har förlovningsdag, ett efterlängtat barn ska komma till världen, det firas Bajram, jag ska gå Rosa loppet och hela månaden ska vara så där ljuvligt kall och fin.

Inte skulle firarmånaden börja med bebis på sjukhus heller. 





Hobbylös

Jag har alltid tyckt att barn ska få ha hobbyer att utöva, att det är något att satsa i. Inte för att man hoppas göra sitt barn världsberömd och tjäna pengar på det, utan för att en hobby ger så mycket. Jag hör ofta att någon inte fått börja med en hobby för att det kostat för mycket. Och visst kostar hobbyer men jag tycker verkligen det är något att satsa i.
Jag själv har spelat fotboll från att jag var 9 tills jag blev 18. Det gav mig mycket! Vänner, kondis, glädje, sorg, laganda. Ja alltså alla matcher, jag kan ännu känna besvikelsen men ännu bättre lyckan och kämparglöden. Skulle det inte ha varit för mitt knä (eller att jag har tre barn) skulle jag troligen spelat än. Saknar det ofta!
Förutom fotbollen har jag tränat ju-jutsu, dansat och ridit. Inte allt under samma period då förstås. Jag är tacksam för att jag fick pröva på allt, alla mina syskon har fått pröva på olika hobbyer men konstig nog var jag den enda som riktigt hittade ett långvarigt intresse. Så ja, trots att man har fem barn så borde man nog kunna låta alla ha en hobby/ hobbyer. Kanske inte golf, ridning och kurs på musikhuset samtidigt men ändå något. 

Adrian började förra hösten att träna redskapsgymnastik i fitness gym. Hösten gick bra när de var en mindre grupp i ett mindre utrymme. Till julen fick de visa föräldrarna vad de lärt sig och både han och jag var mäkta stolta, för han hade verkligen utvecklats, speciellt gällande höjder. Glimten och stoltheten i hans ögon är oslagbar, det värmer så himla mycket. Att se sitt barn stolt över sig själv är fantastiskt!
Till våren sen ändrades allt. Det blev stora grupper i en stor sal och det var kaotiskt. Flera ledare togs in, och för så små barn som 3-5 år så är det inte något vidare. De vill ha rutiner och de kan inte fokusera sig i en stor sal med ståhej överallt.
Jag märkte att antalet barn blev färre för varje gång, ledarna var för unga och de flesta av dem saknade pedagogisk kompetens. Visst, de var duktiga gymnaster men de var inte något vidare med barn. Några var, några inte. Adrian är väldigt känslig och läser snabbt av människor, han märkte att de var stressade och inte kunde hantera busiga barn så han slutade samarbeta.
Jag pratade med ledarna och jag sa att vi tar en paus. Adrian var dessutom vårtrött, och om han inte orkar vara med så ska han inte behöva det heller. Han ville alltid gå till gympan men när han kom dit satt han bara och kollade på eller gjorde annat. De sa att flera andra barn gjorde likadant, och det märktes verkligen för allt färre kom till gympan och allt fler började bara busa under timmen.

Jag pratade med Adrian och han förstod själv att det inte går att vara med om man inte orkar/vill, så vi kom överens om att ta paus i några veckor tills han själv känner att han orkar och vill vara med på de olika stationerna.
Och så blev det, när han kom tillbaka sen var han med på allt och alla var glada och nöjda. Vi beslöt ändå att vi inte fortsätter till hösten, för jag tyckte verkligen att det var för kaotiskt. Det är synd för det är en väldigt bra träningsform och det passar vår son. Jag har ännu tänkt prata med gymmet om det finns möjlighet för förbättring, att satsa mer på mindre grupper. För jag har förstått att flera föräldrar har känt samma som mig.
Adrian älskade att ha en grej som är hans, en kväll i veckan då han fick packa med vattenflaska, vinka av Noella och pappa/mamma och göra sitt. Nu är vi utan en sån kväll och han undrar ännu när vi ska hitta kurs till honom. Men jag hittar ingenting! Jag var till simhallen och frågade om simskolan för barn under skolåldern men det är från fem år, det skulle han ha älskat! Fotboll vill han också börja med men det är från sex år.

Om någon av er vet av någon kurs så meddela gärna. Adrian är väldigt fysiskt aktiv, gillar fart och fläkt och inte så mycket sitta i still, hehe. Dansgympa är han inte heller så förtjust i.

tisdag 30 september 2014

silver

Nu är det snart tre månader sen jag har varit till frissan. Mina toppar är slitna och borde verkligen bort, utväxt finns också men tack vare att vi bara satte slingor närmast roten förra gången så stör det mig inte alls med min utväxt. Det som brukar krisa gällande mitt hår är att det börjar bli gult efter en tid, så för att stå ut en stund till gjorde jag en ordentlig inpackning för någon vecka sen. För mig hjälper det inte att bara tvätta med silverschampo, eller jag skulle få så torrt hår då.
Så jag duschade håret, tog mycket silvershampo och schamponerade det ordentligt, satte upp i en knut, plastpåse runt  och slutligen en handduk runt. Hade i det i en halvtimme ungefär och tvättade sen ur. Och det gjorde gott i mitt hår, så nu kan jag leva med denna frilla ett tag till. Men OJ vad jag längtar efter att få sitta i frissastolen.








tisdagsfrulle

Jag är egentligen ingen frukostmänniska, gillar bara att äta frukost hos andra eller om man har besök. Eller ja, hotellfrukostar är ju helt underbara.
Men våra vardagsmorgnar skulle jag gott kunna skippa frukosten, så länge jag får mitt kaffe. Som tur är har jag ju mer vett än så och vet hur viktig frukosten är så jag äter ändå. 

Nu har jag ätit något som jag faktiskt njutit av, en storfavorit. Mango + naturell yoghurt. Älskar det supersöta med det sura. Och ett nytt kaffe har jag också, Arvid Nordqvists. Det är ekologiskt och med handplockade bönor. Tack för tipset syster och mor! Det hittar ni i prismahyllorna och det är inte ens så förskräckligt dyrt. Jag gillar det mest för att det doftar så där ljuvligt som när man stiger in till Café After Eight. Oj jag saknar AE, måste nog ta mig en kaffe där snart.



måndag 29 september 2014

Kvällsgooglande, supernödvändig fakta!

Idag när jag och stora barnen höll på att städa upp i rabarberplantorna så hittade vi så klart ett och annat småkryp. Och de som läst min blogg på sistone vet att de fascinerar både mig och mina barn. Noella hittade ett nytt "husdjur" hon kärade ner sig i (bild på det kommer) och vi hittade massor av sniglar/snäckor. Barnen frågade om de nog har ögon, att de har sett det i filmer. -nej det tror jag inte, svarade jag men sa att vi måste kolla upp det. Och visst hade barnen rätt, jag trodde det var bara påhitt att de hade ögon på tentaklerna. Som att man ville teckna dem lustiga, men nix. Så med det fick jag lära mig något nytt, och blivit besviken över att jag tecknat sniglar fel i alla dessa år.

Noellas "nya husdjur", en trädgårdslöpare. ( för där har jag väl inte fel ändå, för så heter de väl? Måste väl googla det för säkerhets skull nu också)



Dubbelkalas

Igår var det kalas hos mina föräldrars. Det var 9- och 65- årskalas. Det var hunden Tim som fyllde år igår och pappa fyller idag, och jag tror ni kan gissa vem som fyller vad. Det är lite roligt att vi firar alla pappor i september. Labinot, faffa och moffa.
Och kalas blev det. Mamma hade lagat så god mat! ¨Tre rätters middag plus massor av fika och tårta. Så egentligen blev det mer en fyrarätters middag, och då är vi inte någon liten familj att bjuda heller. Jag och mina fyra syskon, alla med respektive samt barnen. Nu var tyvärr ett par frånvarande. Så egentligen satt vi och åt hela dagen förutom jag och Labinot som gick ut med Manuel i vagnen mellan rätterna, hehe. Så vi gjorde ju oss av med lite kalorier där också.

Kalasets plus: Svägerska hade med frissasaxen så hon fick trimmat Noellas lugg lite.
Kalasets minus: Sonen gick från att ha varit pigg och busig med kusinen till att få huvudvärk och feber.










söndag 28 september 2014

Plötsligt hände det

Igår hände det, en grej som barn förr eller senare oftast testar på. Det var läggningsdags och barnen pratade ganska länge mellan sängarna (de sover i samma rum)De bad de om att få ett vattenglas, så jag hämtade ett och lade det på byrån i rummet.

- Mamma, kan du ge glaset till mig?
- Det ligger ju alldeles bredvid dej på byrån, det är bara att ta det. 
- Men jag kan inte. 
- Nå men visst kan du, jag har ju hämtat vatten till dej. 
- Kan inte, för jag kan inte stiga upp så att du ser vad jag gömmer. 

( tänkte att det är någon oviktig hemlis som barnen hade hittat på så jag tänkte att det får gå, tänkte just lämna rummet när jag kollat att det i sängen ligger långa hårtofsar, samt en dotter som gömmer huvudet i kudden). 

Vi har liksom tidigt bestämt att vi inte klipper lugg till Noella, för att den då måste klippas ofta för att inte falla i ögonen. Utan hellre allt i en lång längd. Och nu har hon haft så långt att hon kunnat lägga det bakom öronen eller upp i en tofs. Men brorsan hade tydligen andra önskemål, han fixade lugg till henne samt en kortare lugg till sig själv.
Som tur var klippte han inte så kort att det inte gick att rädda, som tur är det ju bara hår som växer ut igen. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men jag och Labinot kunde ändå inte sluta fnissa för varandra. Dottern började ångra sig lite men jag sa att det är ju ingen skillnad om hon har långt,kort eller inget hår alls så är hon lika fin och underbar för det och hennes svar på det var.
" Ja, Alfons Åberg har ju inget hår, han har bara prickar och han är ju fin i alla fall". 


Så sant så! Alfons är allt bra fin han med sina prickar.



lördag 27 september 2014

Inget dåligt väder

Ja ni vet ju vad man säger "inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Nu är det värsta storm ute, och jag älskar att vakna av att det blåser vilt, så mysigt. Eftersom stora barnen var på övernattning till farmors betydde det en lugn morgon med sambo och bebis. Lugn och utdragen frukoststund hade vi, och sen åkte vi till Prisma och gick i lugn och ro där. Det är stor skillnad på att åka dit med en bebis i bilskyddet eller med två småbarn. Nu hann vi tänkte igenom allt vi behövde handla. Gick nästan och slökollade, i prismahyllorna... fantastiska småbarnsliv alltså.

Sen åkte vi till fammos på kaffe, tog hem barnen, lagade mat och hade sen spelkväll. Manuel, han bara sov. Han gillar tydligen också stormigt väder. Han har haft riktigt bra dagar nu, sovit skönt och de stunder han varit vaken har han varit en riktig solstråle. Allt hänger på sömnen alltså. Dock orkar han inte vara länge vaken än, inga timmar eller så.

Skön familjelördag! Imorgon är det kalas som gäller, blir bra det. Har meddelar svägerskan att ta med frissasaxen, det hände nämligen en liten hårincident här ikväll. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så jag skrattade i smyg. 



fly fältet

I torsdags flydde vi fältet. Jag var så trött, barnen var så uttråkade, hemmet var stökigt och det skulle inte bli uppstädat tills Labinot kom hem eller när barnen var i säng. Nej vi packade väskorna, ringde min mamma, startade bilen och flydde till Forsby.
Dagar som dessa är det guld värt att få åka och andas ut, prata av sig med en vuxen, dricka ett x-antal koppar kaffe och käka bullar. Och ta en promenad på favoritvägarna med mommo-vagnen. Få lugn och ro och andas frisk luft. Tack för det!








Den största träffen

Oj så tyst det är här numera, vi har så mycket på gång här hemma, samt ingenting alls men ändå flyger dagarna bara förbi. Igår var fredag vilket betyder fredagsmys för oss, dock  blev det lite annorlunda igår men riktigt bra.
Labinot var ledig då han jobbat så långa dagar tidigare i veckan, och det kom verkligen passligt. För vi som annars brukar sova till 8-9 så steg upp 5:30 med en bebis som bara skulle ligga och skratta. Dottern steg också upp för hon tyckte det skulle vara roligt med morgonsällskap. För att inte vara som zombies tände vi ljus, kokade kaffe och försökte mysa istället.
Nå jag som hade planer till kvällen visste att jag omöjligt skulle orka utan att vila under dagen. Så efter en varm skön dusch kröp jag ner till sängs och Labinot gick ut med alla barnen på promenad ( det känns som om vi skulle ha ett helt dagis när jag skriver alla barnen och inte kan skriva båda barnen som tidigare, jisses)

Jag kan inte sova om barnen är i närheten så de måste gå ut helt enkelt. När de kom tillbaka så vaknade jag, sover aldrig djupt om jag tupplurar på dagen. Så när de kom hem sov jag men var ändå i ett stadie där jag hängde med vad de höll på med. De lagade mat och jag hörde Labinot säga " du behöver inte duka till mamma,hon ska inte äta med oss". De kockade extra god mat och hade tänt ljus och gjort det riktigt mysigt för att jag inte skulle äta med dem. Jojo, man tackar.

Sen åkte stora barnen iväg till fammos för fredagsmys där som de önskat, Labinot och Manuel fick efterlängtad tumistid och jag själv drog iväg till O'learys. Där var det stans (nejdens) primaste mammor. Vi hade lyckats bli 22(?) mammor från vår inte så hemskt gamla mammor gruppen. Så många har vi aldrig varit tidigare. Det var första träffen för många och flera nya hittar till gruppen nästa varje vecka. Jätteroligt!

I och med att vi var så många så kunde man ju tyvärr inte prata med alla då vi satt vid olika bord men jag tror alla hade trevligt iaf. Nästa gång får vi väl speed-date:a mellan borden eller något, hehe. Det var jossan som drog igång intresset om middagen så stort tack till dej! Jag såg mest bara ryggen av Minna men tänkte att hon nog var extrasnygg den kvällen, kom på att det var frillan som var ny. Såå fräsch!
Vid mitt bord hade jag nya och gamla bekanta, trevliga såna! Supersöta Begi satt mitt emot, hon har en liten kille bara knappa två veckor yngre än Manuel.
Det blev som vanligt mycket snack om graviditet, amning, förlossning, bebistid, trots och mjölksprutande bröst, haha! Vad har man annars en mammagrupp för?



torsdag 25 september 2014

TBT

Inatt har jag drömt om att båda mina systrar åkte till Kosovo på resa, samt någon random gammal högstadieklasskompis. Förstod inte vad de skulle göra där, eller hur de skulle klara sig med språket. Så när jag vaknade var jag riktigt ressugen, kanske inte till Kosovo men ändå. Så det får bli dagens tillbakablick, Kosovo sommaren -13. Barnens första riktiga utlandsresa, mitt andra besök till Kosovo.